- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 23 (1903) /
64

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

smått ett vackert exempel på den kombination af sänkningssjöar
och floddalssjöar, som vi i det följande närmare skola lära känna.
Jmf. kartan fig. 14. Sjöns »fot», det sydligaste i ö—V sträckta
partiet, har nämligen uppkommit genom sänkning, medan hufvuddelen,
med sin sträckning i N—S, utgör den genom förkastningen
af-brutna floderosionsdalen. Vid nivellering fann jag krönet af kullarna
på sjöns södra sida nå 33 m. öfver sjöytan (20 m.). Såsom af fig.
14 synes, är dalens fortsättning i NNV mycket markerad såväl vid
sjön som ännu mer i dess fortsättning mot norr. Där vägen mellan
Länna och Strängnäs skär dalen, har denna brant stupande,
morän-och skogklädda sidol-; dalbottnen är blott 200—300 m. bred, fylld
af marina leror, plan och odlad. Sidorna resa sig till ungefar lika
höjd, enligt nivellering 25—30 m. öfver densamma. Längre norrut
vidgar dalen sig åter men är alltjämt synnerligen väl markerad
såväl i fortsättningen öfver land som inom Söderfjärden. Vid
dennas början öfvertväras floddalen åter af en af de stora
hufvudförkast-ningarna (sid. 87). Få exempel visa så tydligt de stora
Mälare-fjärdarnes uppkomst genom å ena sidan i berggrunden nederoderade
floddalar, å den andra sänkningspartier utmed förkastningssprickor.
Till belysande häraf må tjäna motstående parti (fig. 7) af sjökortet
öfver Mälaren, där man bör beakta, att djupuppgifterna innanför
den prickade linjen äro fot, utanför densamma famnar. Hela det
vidsträckta södra hufvudområdet af fjärden är endast öfversvämmad
lermark med ett djup af 1,5—2 m., men utmed fjärdens östra sida
går den djupa erosionsdalen, som, oaktadt de uppenbarligen
mäktiga lösa sedimenten, ej blifvit fylld utan invid land visar ett djup
af 5 m. Norrut blir rännan djupare, 7 till 10 m., men mot
fjärdens mynning ånyo grundare. Norr om Fiholm ligger nämligen
hufvuddelen af dalbottnen icke lägre än Mälarens yta. Vid sitt
inträde i Mälarens hufvudbäcken öfvertväras dalen ånyo af en bland
de stora förkastningarna i riktning ö;—V, sid. 93.

Bland det virrvarr af öar, som upptaga hufvuddelen af Mälaren
mellan Blacken och Granfjärden och som synas bilda en outredbar
härfva, är det ganska lätt att spåra Forn-Svartälfvens dalgång. Den
bildar ett rent farvatten af omkring 1 km. bredd med rakt N—S-lig
riktning mellan öarna, af hvilka de största äro Aggarö och V. Ridö,
samt når ett djup af i allmänhet 10—15 m. under Mälarens yta.I
Ridöfjärden ändrar dalen ånyo riktning och svänger genom en
västlig bukt upp i Västeråsfjärden med ungefär det nyssnämnda
djupet; denna fjärd har sin direkta fortsättning i Svartåns dalgång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1903/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free