- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 23 (1903) /
73

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

är det naturligtvis svårt att bestämma klipprännans förlopp, men
detta torde i det stora hela riktigt återgifvas genom det streckade
partiet å kartan, fig. ii. Norr om Båfven är dalens sträckning klar,
ehuru en rullstensås delvis fyller densamma.

Oaktadt det af allt att döma skall kunna ledas i bevis, att
Båf-vens norra parti är en erosionsdal, ej minst därför att höjderna på
bägge sidor nå samma höjd eller omkring 50 m. (sjöns yta befinner sig
2i m. ö. h.), må det ej förbises, att här finnes ett parallelldalstråk i
många afseenden af analog natur med dem vi träffat inom Mälaren
m. fl. st. Detta går i en båge från Båfvens NO-ände och omfattar
sjöarne In-Båfven (21 m.), Naten, Kyrksjön, Misteln, Dunkern (23 m.)
samt dalgångens fortsättning fram till Skundern (33 m.). Jfr tafl. 1.
En blick på det geologiska kartbladet Malmköping visar, att de
nämnda sjöarne ligga i en enda fortlöpande klippränna och att deras
tillvaro såsom skilda bäcken beror därpå, att lösa jordlager, särskildt
rullstensmaterial, på ett antal ställen dämt upp densamma. Svå
rare att besvara är frågan, om denna klippränna är en floderosions
ränna eller en genom förkastning (det NÖ. partiet skulle ha sjunkit)
uppkommen dal. Sjöarnes skarpa begränsning åt den eventuella
för-kastningslinjen i SV och de oregelbundna strandkonturerna på
NO-sidan tala för det senare antagandet, men det på bägge sidor lika
höga, platåformade landet vittnar ungefär lika kraftigt för tillvaron
af en erosionsdal. Vid Dunkerns SO-ände ligga sålunda på knappa
4 km. afstånd från hvarandra på nordsidan Älgsjön 53 m. ö. h.
och på sydsidan Ösjön 55 m., medan Dunkerns yta midt emellan
dem når endast 23 m. höjd.

Vi fortsätta redogörelsen för Forn-Kolbäcksälfvens hufvuddal.
Från sjön Bjälken (49 m.) kan denna spåras i vidsträckta
myrmarker uppe i den skogstrakt, som för öfver till sjön Bårsten (27 m.).
Denna har uppkommit i det förkastningshak, genom hvilket dalen
afbrutits. På grund af förkastningarna, hvilkas språnghöjd just här
starkt tilltager mot väster, samt den mäktiga jordbetäckningen är
det på en sträcka utomordentligt svårt att säkert följa den
ursprungliga dalen. Bäckloppen och sjöbäckenen lämna dock någon
ledning. Att sjösträckan Bårsten—Hagbysjön—Lundbysjön intager den
af en rullstensås delvis fyllda gamla dalbottnen, är otvifvelaktigt, och
denna har troligen äfven framkallat den NV—SO-liga riktningen af
Hjälmarens allra yttersta viks, Närsjöfjärdens, norra del. Höjdsiff*
roma utmed vägen norr om fjärden visa, att dalen finnes här, ty å
bägge sidor ha vi 42 m., medan afvägningen för bäcken, som rinner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1903/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free