Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och beskaffenhet, må dock framhållas, att de, ehuru i mindre skala,
på alldeles samma satt som de stora dalarne bidraga till
uppkomsten af den invecklade topografien.
De stork floddalarnes beskaffenhet ha vi i det föregående i
allmänhet funnit vara mer eller mindre bredt V-formig, och vi äga
däri en fingervisning, att de tillkommit under ett jämförelsevis fuktigt
klimat, så att sidornas och äfven hela landområdets dénudation
fortgått ej mycket långsammare än själfva dalens nedgräfvande.
Om den senares verkliga djup är det i ett så jordtäckt land
som vårt omöjligt att bilda sig en noggrann föreställning, utan har
jag måst nöja mig med minimiuppgifter, vunna genom angifvande
af dalsidornas högsta afvägningspunkter jämförda med dalbottnens.
Antager man de lösa jordlagrens medelmäktighet vara 2—10 m.,
skulle såsom ett medeltal af de många i det föregående lämnade
uppgifterna kunna sägas, att de största floderosionsdalarne ännu i
våra dagar äro nedskurna 70 à 80 m. i berggrunden, medan de
mindre och flackare partierna af de större visa ett djup af endast 30
—50 m. Bredden växlar från ett par till en half km.
Det sätt, på hvilket man har att tänka sig dessa dalars första
uppkomst, har redan förut (sid. 8) vidrörts, deras geologiska ålder
skall nedan skärskådas i samband med redogörelsen för förkastningarna.
B. Förkastningarna.
Såsom redan i det föregående flerstädes finnes antydt och
såsom äfven den geologiska forskningen numera tämligen allmänt
antagit, behärskas Mälaretrakternas nutida orografi i mycket hög grad
af de förkastningar, som särskildt i O—V-lig riktning genomsätta
desamma. Törnebohm, De Geer och Högbom ha visserligen å mindre
kartskisser angifvit de viktigaste af dessa förkastningar, 1 men
hittills har dock ingen utredning åvägabragts, som mera i detalj sökt
följa mellersta Sveriges förkastningar med samma utförlighet som
genom E. Erdmann och A. G. Nathorst skett1 2 för de skånska.
För att i någon mån afhjälpa den nämnda bristen, skall här
nedan göras ett första sådant försök.
1 Se citaten ofvan sid. 53.
2 £. Erdmann, Beskrifning öfver Skånes stenkolsfält och grufvor, Sv. Geol.
Unders., Ser. C., N:o 65 (1887), samt A. G. Nathorst, Till frågan om de skånska
dis-lokationeraas ålder, Geol. För. Förh. 9 (1887).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
