Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I medeltal torde den ännu påvisbara språnghöjden utmed denna
linje kunna uppskattas till ett 40-tal meter. Vid Aspen uppdelar den sig
i tvenne, af hvilka den sydliga begränsar den del af Aspens bassäng,
som utgöres af klippbäcken, den norra däremot det jämna, lertäckta
slättlandet kring Fågelstad. Utmed förkastningens fortsättning i NO
ha uppstått flera sjöbäcken t. ex. Fäbosjön, hvars form ovanligt nog
är rund och ej bestämd af förkastningens riktning, såsom vid sjöar
af detta slag brukar vara fallet, samt framför allt den stora, invecklade
Näshultasjön, en Mälare i miniatyr, till hvilken jag senare återkommer.
Ett bevis för att de O—V-liga sprickor, genom hvilka diabasen
uppbrutit, åtminstone icke alltid äro jämngamla med de här
behandlade förkastningarna erbjuder den mäktiga, synnerligen framträdande
diabasgång, som från trakterna öster om Hällefors sträcker sig förbi
Fäbosjöns södra sida och hvilken här snedt öfvertvärar den stora
förkastningen. Den sistnämnda är obestridligen yngre och har ej
påverkats af diabassprickan.
c. Näshultasjön—Grips holm sviken— Under fortsätt-
ningen österut har förkastningen ett nästan rakt O—V-ligt förlopp.
Språnghöjdens minimalmått kan bedömas af följande siffror.
Ortnamn: Eklån gen. Lännasjön. Bondkrokcn. Gripsbolmsviken. V om Y. Enhöma. Bornsjön. Tullinge.
Hojd o, k„ vidfor-
kastnings k ron et : 56 53 4 7 50? 83 c. 40 51
Hojd o. h. vid f &r-
kastningsbasen : 30 20 o —20 6 11 c. 5
Söker man med stöd af ofvanstående, dock tämligen osäkra, tal
samt af terrängkartan uppskatta språnghöjden, finner man, att den
öster om Näshultasjön blir mindre; en del af de på denna förkastning
liggande sjöarne fa nästan karaktären af sprickdalssjöar och bli
långsmala. Ehuru deras södra sida begränsas af en vida mera
sammanhängande höjdsträckning än den norra, är förkastningen ej så klart
markerad, som eljest brukar vara fallet nedanför en sådan. En
typisk sjö af detta slag är Eklången (30 m). Inom dennas östra
del synes en egendomlig störning af lagren begynna, hvilken kanske
icke är alltför ovanlig inom Mälaretrakterna. Själfva förkastningen
böjer af mot ONO och går utmed Mörtsjöns och Lännasjöns södra
sida samt därpå mot SO öfver Berga till Aker (fig. 14). Den
spänning i jordskorpan, som uppkommit vid förkastningen, har
sannolikt förorsakat, att en bit af skolian liksom brutits af och att
därför nästan linjerakt i Eklångens fortsättning uppstått en spricka,
som sträcker sig fram till Aker och där träffar förkastningen. I
denna sprickdal ligger en hel rad små sjöar med O—V-lig längd-
Ymer, IÇ03. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
