Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handlade och närliggande trakter, alltifrån silur- till kvartärtiden,
alldeles sakna aflagringar, som kunna gifva någon ledning härutinnan,
Då så är, måste hvarje tidsbestämning hvila endast på en
sannolikhetskalkyl; men emedan äfven en sådan otvifvelaktigt kan vara till
ledning, skall jag här söka framhålla de skäl, som enligt min mening
tala för, att de nuvarande hufvuddragen af berggrundens orografi
inom Malaretrakterna uppkommit under tertiärtiden.
1. Den första anläggningen af de stora erosionsdalarne kan, som
förut framhållits, räknas från förra delen af den paleozoiska tiden.
På grund af de bevis, som den geologiska forskningen lämnat för
bortdenuderandet af åtskilliga hundratal för att ej säga ett par tusen
meter mäktiga aflagringar, måste dalarne dock antagas ha
småningom sänkts ned genom berglagren, under det att landets yta
denu-derades. Delvis ha dalarne under dessa processer förändrat riktning,
möjligen i samband med uppkomsten af sprickbildningar och
dislokationer, hvilka emellertid ej som sådana kunna spåras i våra
dagar inom den i dalen oftast likformiga bergarten. Att emellertid
dal-gångarnes uppdelande genom dislokationer i ett antal »döda» partier,
sådana vi finna inom stora delar af området, ej kan ha skett under
en så synnerligen långt aflägsen geologisk tid, torde vara säkert. Om
detta varit fallet, skulle nämligen, oaktadt bergarternas hårdhet, ej så
klart markerade dalstråk, som nu i rikligt antal finnas, kunna vara
bibehållna, utan denudationen och de genom förkastningarna
uppkomna nya erosionsbanoma skulle ha utplånat dem i vida högre grad
än faktiskt skett. Man måste därför antaga, att de floder, som
förenades i den stora Mellansvenska , långt fram i den geologiska
tiden fortsatte att rinna genom mellersta Sverige och att först i
jämförelsevis sen tid de förskjutningar i berggrunden ägde rum, genom
hvilka en fullständig omdränering af Mälaretrakterna skedde. Många
detaljer, af hvilka särskildt en är i det föregående berörd, tala för,
att dessa dislokationer skett småningom och sålunda tillåtit floderna
att vida längre än eljest varit möjligt bibehålla sitt gamla lopp.
2. Inom hela det västra Europa och närliggande delar af det
nuvarande Atlanterhafvet var tertiärperioden utmärkt genom
vidtgående lagerrubbningar och ej minst genom vulkaniska eruptioner af
utomordentligt stor omfattning. Archibald Geikie 1 och Th.
Thor-oddsen 2 ha kanske framför andra bidragit till kännedomen om dc
* The ancient volcanoes af Great Britain. London 1897.
* En sammanfattning af dennes undersökningar finnes i Islandske Fjorde <>g
Bugter, Geogr. Tidskr. 16 (1900), sid. 58 o. f.
Ymer, /çoj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
