Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kolossala tertiära basaltutbrott, som försiggått inom trakterna mellan
det skandinaviska och det grönländska urbergsmassivet samt helt
eller delvis med sina produkter täckt Skottland, Irland, Färöarna,
Island och östligaste Grönland. Äfven i Skåne finnas spridda spår
häraf. Thoroddsen uppskattar det af basalter intagna området till
omkring 140000 kv.-km. samt mäktigheten till flera tusen meter,
och dock har deras horisontella såväl som vertikala utbredning en
gång varit betydligt större. Den egentliga utbrottstiden för dessa
oerhörda smältmassor från jordens inre inföll mot slutet af eocentiden
och varade till början af miocen. Vår ringa kännedom om arten
och förloppet af de processer, som äga rum i jordens inre, medför
visserligen, att alla härpå fotade antaganden måste betraktas som
blott hypoteser, men det ligger onekligen nära till hands att tänka
sig ett kausalsammanhang mellan de storartade sättningarna i
jordskorpan under geologiskt sen tid inom mellersta Skandinavien jämte
kringliggande haf och de i vår planets innandömen försiggående
mass-förflyttningar, hvilka frampressat mäktiga lavaströmmar och å andra
sidan föranledt, att jordskorpan i de trakter, från hvilka materialet
härstammar, sjunkit och därvid förskjutits efter vissa förkastningslinjer.
Under den ofvan omtalade diskussionen om sjöbäckenens
bildning gjorde Törnebohm gällande en numera af honom öfvergifven
uppfattning, att jordskorpans väldiga belastning under istiden
förorsakat sättningarna. Utan att vilja förneka, att dessa rörelser fortgått
ända fram i kvartärtiden och möjligen ännu fortgå, äro dock utan
tvifvel åtminstone de mera betydande af vida högre ålder.
Åtskilliga af de dalar— t. ex. den öster om Lännasjön befintliga (sid. 81) —
som äro anlagda på otvetydiga sprickor eller dislokationer af samma
ålder som det ofvan beskrifna forkastningssystemet, äga en storlek
och skulptur, som svårligen kan anses åstadkommen af glacial eller
postglacial erosion. Öfver hufvud taget göra också istidsbildningarna
m. m. öfverallt i dessa trakter intryck af att ha aflagrats inom ett
område med terrängformer väsentligen likartade med de nuvarande.
Öfverensstämmelsen mellan strykningen af vissa ofta betydande
diabasgångar och de ofvan beskrifna stora förkastningarnas
hufvud-riktning har af flere förf., i senare tider särskildt af Högbom, betonats
såsom talande för en viss liktidighet mellan bägge företeelserna.
Då diabasen anses ha hög geologisk ålder, skulle följaktligen cn
sådan tillkomma äfven förkastningarna. Sid. 81 har jag något
utförligare beskrifvit en förkastning, som snedt öfver tvärar en stor
dia-basgång, och jämväl i öfriga fall, hvilka jag varit i tillfälle att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
