Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Ö. Kvismaren, Alby- och Tullingesjön invid Tumba (fig. 15),
Södra Yngen och Vällingen i Turinge socken. Detsamma inträffar
mångenstädes med de långa Mälarevikarne. Så har Södertälje kanal
måst föras fram genom en ås, men ett än vackrare exempel
erbjuder det långa dalstråk, som leder från Kalmarviken vid Norra
Björkfjärden norrut (fig. 26). Rullstensåsen jämte med denna
sammanhörande sandmassor skiljer nämligen nämnda fjärd från
Ullevi-fjärden, följer denna på västra sidan, sänder åt öster en utlöpare,
som uppdelar fjärden i Lilla och Stora Ullevifjärden, kastar sig vid
Varpsundet öfver till dalens östra sida, så att fjärden blir skild från
Ryssviken, hvars norra del mot Arnösjön den nästan täpper.
Afven på sjöarnes strandkonturer ha rullstensåsarne
mångenstädes haft ett mycket stort inflytande. Det vackraste exemplet
härpå inom föreliggande område är otvifvelaktigt Hjälmarens västligaste
vik, örebrofjärden (fig. 27), hvilken nästan helt och hållet afskäres
af en rullstensås och endast genom de trånga Essunden står i
förbindelse med sjöns hufvuddel. Ett annat rätt upplysande exempel
i samma riktning är den till Hjälmaren hörande Ekebergsviken, som
uppkommit därigenom, att tvenne rullstensåsar bilda i sjön långt
utskjutande uddar, öfver hufvud taget kan sägas, att rullstensåsarne
spelat stor roll vid formandet af sjöarnes strandkonturer, i det att
inom sådana bäcken mångenstädes hopats så betydande massor af
löst material, att dessa i storlek kommit att täfla med berggrundens
ursprungliga relief.
Hafsaflagringarna. Som bekant intogs så godt som hela det
ifrågavarande området vid istidens slut af det senglaciala ishafvet,
hvilket med ett djup af omkring 100—150 m. täckte de nuvarande
Mälaretrakterna. Utan tvifvel utmynnade då här talrika, mycket
vattenrika älfvar, genom hvilka stora massor lcrslam utfördes pä
hafsbottnen. Dennas form, med de genom förkastningarna uppkomna
O—V-liga trösklarne, var ock särskildt ägnad att bringa till afsättning
största möjliga mängd af sådant material. A andra sidan fortgick
sedimentbildningen äfven under tiden för landets höjning, i det att
hafsvågorna då utslammade och afsatte i dälderna ej obetydliga
massor af sand och lera från moränerna inom de högre liggande
de-larne af landet. Härigenom uppstod ett för Mälaretrakterna
synnerligen karakteristiskt geografiskt drag, nämligen plana ,
som fylla nästan alla dalbottnar och som nu dels ligga i dagen,
dels äro täckta af mossar eller sjöar. Det har icke ännu varit mig
möjligt att erhålla exakta uppgifter om dessa lerors största mäktig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
