Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Själfva grottan, som ligger väster om den stora
Josefinelust-grottan, är belägen ganska högt, enligt en med Wredes
afvägnings-spegel företagen mätning 8,79 m. öfver hafvet, uppe i en bergvägg.
Fig. 2 ger en uppfattning af dess läge och omgifning. Man ser
högt uppe å bergväggen ingången till grottan; denna består af en
inre afdelning, den egentliga kammaren, och en yttre, invid
öppningen befintlig afdelning. Den sistnämndas botten utgöres af en hög
vall, som sluttar inåt. I senare tid hafva ett par breda trappsteg af
sten blifvit anbragta, på hvilka man nedstiger till den djupare ned
belägna inre afdelningen, grottans kammare. Dennas botten ligger
1,88 m. under den yttre grottafdelningen. Då vi ansågo oss icke
böra utan tillstånd af jordägaren bortlyfta dessa trappor, lämnade
vi hela den yttre afdelningen orörd.
Den inre afdelningen, själfva kammaren, utgör en verklig
grott-bildning med ungefär kvadratisk botten. Dess bredd är vid det
nedersta steget af ingångstrappan ungefar 240 cm., längst inne 270 cm.;
grottkammarens största höjd är 165 cm. Denna grotta har emellertid,
till skillnad från Silfvergrottän, uppkommit genom erosion i en
dia-basgång. Grottans hvalfformiga tak bildas af diabas, dess väggar,
som fortsätta längre ut än taket, utgöras af en gneisgranit, den å
Kullaberg vanliga typen.1
Vi började gräfningen å ett ställe något nordväst om
kammarbottnens midt. De öfre partierna af bottenlagret utgjordes af
förvittringsgrus och stenskärfvor med någon inblandning af
svartak-tig mylla, som särskildt befann sig å ytan och visade sig innehålla
kolrester. I ytlagret anträffades ej sällan benbitar, äfvensom
stycken af Buccinum- och Mytilusskal. Här och där syntes i detta lager
svarta, horisontala, smala strimmor, som visade sig innehålla kol;
man kunde stundom räkna dessa kolskikt till 5 — 6 stycken, på
växlande afstånd öfver hvarandra. De hade dock ej någon större
utsträckning utan upphörde snart mot sidorna. Detta nu omtalade lager
befanns hafva en mäktighet af 20 —25 cm. Nedtill utgjordes det
uteslutande af tämligen rent förvittringsgrus med en mäktighet af 3—4
cm., som företedde en utprägladt brunaktig fårg och nedtill visade en
ganska skarp gränslinje mot det därunder befintliga lagret. Detta
sistnämnda var till färgen svart och visade sig vara rikt på träkoly
som dels var sönderfallet till en kompakt mörja, dels ock innehöll
1 De från denna grotta medtagna bergartsprofven hafva godhetsfullt bestämts af
docenten A. Hennig, hvarför vi till honom uttala vår tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
