- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 23 (1903) /
166

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

landsbygden bibehöllo sig sådana ålderdomliga eldstäder mycket
längre, ja ända in i våra dagar, så att det ännu i Warrington i
Lan-cashire finnes kvar ett gammalt hus, i hvars spisel både väggarna
omkring själfva härden och en stor del af själfva rökledningen
utgöras af trä. Dessa gamla engelska spislar hade en ofantlig vidd.
Under sin resa till Norra Amerika vid midten af 1700-talet besökte
sålunda vår bekante naturforskare professor Kalm också England, och
han berättar därifrån, att på landet i bondstugorna var härden
vanligen så låg, att den ej höjde sig öfver golfvet. »Spisarne äro ock»
— tillägger han — »der inuti så stora, at 3 a 4 stolar kunna
rymmas inuti »sjelfva spisen, derpå de sitta at värma sig.» Då kölden
är något starkare, »ses qvinfolken sitta vid elden, utan att göra det
ringaste mer, än prata».

Men vi behöfva ej gå så långt som till England för att finna
liknande förhållanden. Under sin resa i Skåne 1749 såg Linné i
närheten af Raflunda flerstädes »rökstufvor eller våningsrum utan
skorsten». Innerst i förstugan på dessa hus är, berättar han, »en grufva
eller hvid spis nedre på jorden, hög som en karl, och i stället för
skorsten hafva de tak innom huset af bräder, som lutar up och inom
vinden, som icke är högre i huset, än at man kan räcka dit up
med handen. Taket är af halm, så at alla vipporna eller axen hänga
inåt vinden såsom en luden björn-hud; bårt på taket, men långt ifrån
spisen, är en liten fyrkantig horizontel öpning, at den öfverflödiga
röken, som passerat vinden, må ändteligen gå ut, och rägn dock icke

falla i spisen.––Bräderna eller taket öfver spisen är med sot så

öfverdragit, som vore det med 2 a 3 tvärfingers beck öfverstrukit,
och hela vinden är med sot, som fästat sig i halm vippen, så intagen,
som den tjockaste laf på gamla trän».

Linné uttrycker lifligt sin förvåning öfver att det trots dessa
eldfarliga inrättningar dock så sällan inträffade vådeid, »af hvad
orsak vet jag så litet, som jag det högt önskade veta, så att här år
visst Herren de dårars förmyndare. »Jag tror icke» — tillägger
han — >at Assecurance-Contoiret skulle vilja assecurera desse hus
för 99 pro Cent, om det sågo dem».

Här ha vi sålunda en intressant öfvergångstyp. Härden är ej
längre midt på golfvet, och den är täckt af en huf af trä, som
emellertid ej leder röken längre än upp i vinden — mellantak finnes här
således — hvarifrån den sedan får leta sig ut genom vindögat, som
ännu bibehålies.

Sådana öfvergångstyper, som dem Linné här beskrifver, synas i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1903/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free