Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en by med flere bönder hände naturligtvis ofta, att man hade
badstugan gemensamt och använde sig af den i tur och ordning, eller
att en eller ett par bönder ägde badstugor, som de andra då vid
behof kunde fa använda. Ett tillägg till Västgötalagen innehåller
en bestämmelse om ersättningsskyldighet för den, som lånar en
annan mans kölna eller badstuga och denna därvid brinner upp.
Huru allmänt spridd och använd badstugan var, visas också af
lagarnes många bestämmelser om badstugufriden.
Vi ha förut sett, att man ibland passade på att öfverfalla sina
fiender i badstugan, då de voro försvarslösa. Sådant ansågs
emellertid vara mycket vanhederligt. »Skytær mamaer in at lyuræ (ljore,
vindögat i taket) ok dræpær man. Dræpær i löghu ællær i
stughu . .. |>æt ær nijjingsværk», säger Västgötalagen. I
Hälsingelagen, Upplandslagen och Södermannalagen jämnställas förbrytelser,
som skett i badstuga, med dem, som begåtts i kyrkan, vid
gästabud, på marknadsplats eller ting. Bjärköarätten fastställer dubbla
böter för »alt |>æt i bastuwu giors sarum æller drapum». I
Stadslagens tjufvabalk säges, att ingen för första resan stöld må hängas,
om han stulit mindre än en half marks värde, såvida ej »han stiael
afF kirkio ella badhstuw ella husbonda sinum».
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>