Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mångenstädes däri ett kol, för att ej de underjordiska skola kunna
tillfoga dem som badat någon skada.
Badstugubaden synas däremot i Norge i allmänhet hafva
försvunnit till och med tidigare än i Sverige. Professor Kalm yttrar
sålunda i sin förut omtalade amerikanska resa vid midten af
1700-talet, att vid hvaije bondgård i Norge brukade finnas en badstuga,
som på grund af eldfaran alltid låg ett stycke från gården. Den
användes för korntorkning; att bada är, säger han, i Norge ej vanligt.
Emellertid hafva i en och annan aflägsen bygd i Norge
badstugubaden bibehållit sig ända in i senaste tid. Så fann Eilert
Sundt vid sin resa genom Sæterdalen uppe i Aaseral en bonde,
som berättade, att hans far, Lars Tveitaa, brukat bada i badstugan.
Han eldade då upp ugnen, och när röken gått ut, gick han in i
badstugan med en bytta vatten och en löfruska. Här klädde han af
sig, slog sedan vatten på ugnen och lade sig på en lafve vid taket
i den heta ångan och piskade sig med löfruskan. För att lättare
kunna andas hade han härunder ett kläde för ansiktet.
Sådana bad brukade gubben taga alla tider på året, när han
icke kände sig riktigt »magelig» eller var styf i lederna, och
dessutom alltid vid julen.
Sundt träffade också en annan gubbe, som då var 74 år
gammal, men som ända till för ett år tillbaka brukat bada på detta
sätt. Han hade alltid efter badstugubadet brukat springa ned och
doppa sig i det förbiflytande Lognevandet för att kyla af sig och
lade sig sedan en stund till sängs. Han berättade också, att hans
far varit så van vid dessa bad, att han ofta om somrarna gick hem
från sätern blott för att elda badstugan och fl sig ett ångbad. Men
den tiden hade det varit allmännare brukligt. Äfven kvinnorna
hade då badat.
Men regelbundet förekom det ej ens då, utan man badade
emellanåt när det föll sig, mest för giktens och » klåens» (skabbens)
skull, eller då man af någon annan anledning eldade badstugan.
Detta gjorde man allt emellanåt t. ex. för att »døyve klæ» d. v. s.
hänga skinnfällar och dylika sängkläder öfver den heta ugnen för att
göra af med ohyran, något som väl varit i bruk äfven i Sverige, ty
»skållar du mig i lut,
blir jag åtta dagar sjuk
och sedan värre.
Men för badstugan är jag rädd»,
säger lusen i ett svenskt ordstäf, som Hyltén-Cavallius anför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
