Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ädel vetenskaplig täflan att bringa de babyloniska och
assyriska fornlämningarna i ljuset har under mer än ett halfsekel
pågått mellan tre nationer. Sedan under nära sju århundraden
enstaka spanska, tyska, engelska, italienska och danska resenärer, såsom
munkar, äfventyrare, diplomater, konstnärer och forskningsresande,
besökt samt mer eller mindre fullständigt beskrifvit ruinhögarna i
Eufrat- och Tigrisdalen, var det Englands förtjänst att verkställa de
första gräfningarna, i det att engelske konsuln Rich åren 1811—20
tog de första spadtagen i Babylon och Ninive. Tjugo år senare
eller 1842 uppträdde Frankrike på skådeplatsen, i det den franske
konsuln Botta fann och uppgräfde det ofantliga Sargonpalatset i
Khorsabad, nordost om själfva Ninive. England, representeradt af
Layard, började nästan samtidigt upptaga större gräfningar i
Nim-rud, längre i söder, såväl som i Ninive. Under årtionden
understödde dessa båda länder, England drifvet af sitt bibliska,
Frankrike af sitt rent vetenskapliga intresse, frikostigt sina representanter,
hvilka å sin sida utan att afskräckas af några uppoffringar och utan
att fälla modet inför några svårigheter med skicklighet, ihärdighet
och äfven dödsförakt sänkte schakt efter schakt i de gamla
högarna samt fyllde Britiska museet i London och Louvre i Paris
med fornlämningar och urkunder, hvilka väckte hela den
vetenskapliga och religiösa världens både förvåning och hänförelse. Sedan
är 1888 har det unga Amerika förenat sig med England och
Frankrike i uppgräfningsarbetet, i det att Pennsylvaniauni versi tetet i
Philadelphia med amerikanens ofantliga resurser, fyndighet och flit
•utfört vidtomfattande gräfningar i den gamla tempelstaden
Nip-pur, det nuvarande Niffer i Sydbabylonien, och med resultat,
som, åtminstone hvad fyndens ålder beträffar, torde öfverträffa alla
öfriga.
Men Tyskland, stormakten från i går, hade ännu icke tagit del
i det kostsamma och mödosamma gräfningsarbetet. Visserligen
hade tyska vetenskapsmän med erkänd skärpa och grundlighet
inlagt stora förtjänster i den vetenskapliga bearbetningen af fynden,
och ej får förglömmas, att det var en tysk elementarskollärare,
Gro-tefend, som bröt det första inseglet vid kilskriftens tolkning. Men
Tyskland hade låtit andra utföra det kostsamma och farliga
grof-arbetet och själf njutit frukterna af andras arbete. Detta kunde ej
gä i längden. Det blef nästan en patriotisk hederssak för
Tyskland att också bära dagens tunga och hetta. Den frejdade
assyrio-logen professor Delitzsch i Berlin med flera andra arbetade länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
