Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visa på nytt, att dessa kranier ingalunda tillhöra någon gemensam
typ. T. o. m. början af stenåldern har att uppvisa olika raser, och
denna period räckte många århundraden. Den lärde
riksantikvarien Hildebrand har i ett anförande vid den internationella
antropologiska kongressen i Stockholm 1874 tydligt ådagalagt, hurusom
den omnämnda civilisationen ägt bestånd i århundraden och
kvar-lämnat otaliga spår i grafvar samt i torfmossar och i andra
jordlager. Hvarken den slipade flintans period (den s. k. neolitiska
perioden) eller brons- och järnåldern voro korta, hastigt öfvergående,
utan tvärtom långa tidrymder, under hvilka folken voro bofasta
i Sverige, »ils y sont venus pour y rester».
Sedan den nämnda kongressen hölls, hafva de kraniologiska
undersökningsmetoderna i väsentlig grad fullkomnats och vår
inblick i folkens förhistoria blifvit väsentligt vidgad. Men i dag
liksom för nära tre decennier sedan förklarar Retzius, stödd på
kranie-fynden, att stenålderns folk icke bildade någon i antropologisk
mening ren ras. Det var i öfvervägande mängd dolikocefalt och
visade endast en ringa inblandning af andra raser, af mesocefaler
och brakycefaler. Vi erfara emellertid nu, att rasernas tretal
ökats till ett femtal, ty dolik o- och brakycefalerna äro ej
oblandade raser utan hvar för sig sammansatt af två olika element.
Inalles äro således fem olika europeiska raser bofasta i Sverige
sedan stenåldern, det är fem raser som ingått i en enhet i detta ger-
manska folk. Till detta vid första påseendet öfverraskande
resultat ha de sista 50 årens kraniologiska forskningar bidragit. Vi
börja med G. Retzius.
Denne mångsidigt skolade iakttagare kunde vid en
noggrannare granskning af de kraniologiska skatter, som stodo honom till
buds, ej undgå att iakttaga, hurusom bland dolikocefalerna såväl
som bland brakycefalerna i hans land tvenne former måste
åtskiljas. Den ena, som sedan länge var känd därifrån, har långt och
smalt ansikte, den andra kort och bredt. Ett utmärkt exemplar af de
långa kranierna med bredt ansikte härstammar från en
järnålders-graf i Östergötland. Hjärnkapseln är karakteristisk genom sin
kapacitet af i 670 kbcm. Ansiktet med de vidt utstående okbågarna
(fig. 98) är bredt, kort, har låga ögonhålor och breda käkar. Det
vore ju illa, om detta kranium skulle vara det enda bevis de
germanska folken ha att uppvisa för tillvaron af en dylik ras, men
lyckligtvis finnes det många flera. — För att fortfarande hålla oss
till nordiska bevis, må i första rummet omnämnas, att Larsen bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
