Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helst värde. Lingvistik och historia ha ingenting att göra med
frågan om de förhistoriska raserna. Allt motstånd tjänar till intet,
antingen måste historikern förskaffa sig de nödiga positiva
kunskaperna eller måste han lämna ifrån sig ordet åt sakkunniga.
Samtidigt med sistnämnda berättigade önskan må framhållas,
att det fordras speciella kunskaper att förstå t. o. m. Retzius’
utmärkta arbete, samt att äfven min här gifna framställning af
innehållet ej är ett färglöst referat utan en öfversikt på grundvalen af
själfständiga och mångåriga studier.
Man kan väl ej- vänta, att de af Retzius i hans arbete nedlagda
fakta skola röja ur vägen de gamla tviflen. Ej heller motser jag
något synnerligt resultat af denna min framställning. Ännu kan
man ej hoppas, att många kunna göra sig förtrogna med den
tanken, att de nuvarande nationerna uppstått ur en komplex af raser,
och att detta skett redan i den gråaste forntiden. Den falska
napoleonska idén om folkens och rasernas identitet har nämligen
slagit alltför djupa rötter. Föreställningen att man kunde
åstadkomma människoraser med anlitande af yttre hjälpmedel ungefär
som kapplöpningshästar är alltför utbredd och därför ännu ej möjlig
att utrota. T. o. m. många naturforskare hysa härutinnan olika
åsikter; men något litet framsteg torde dock kunna väntas inom
ett antal år.
De i atlasen afbildade kranierna berätta för en hvar, som vill
höra det: vi äro urgamla, och vi ha varit människor af olika raser
sedan årtusenden tillbaka. Våra rasbröder med långa och korta
skallar ha utkämpat strider med diluvialtidens djur. Lång- och
bredansiktena ligga begrafna i stenålderns gånggrifter, hafva under
den neolitiska tiden bott i grottor, befolkat pålbyggnaderna och
fortlefva alltjämt i Europa. I nutiden hafva visserligen våra båda
dolikocefala raser starkt reducerats på många ställen i mellersta
Europa, men de båda brakycefala raserna och mesocefalerna
finnas ännu oförändrade kvar, afkomlingar efter dem, som en gång i
forntiden jagade ren och uroxe. Att de varit med om alla
kulturperioder, bevisar hvarje noggrann jämförande undersökning, som
fördomsfritt företages. Allt detta framgår ur kraniemätningen, och
denna kommer att lämna alltjämt nya bevis härför, ända tills dessa
fakta blifvit allmänt erkända.
Många bestrida visserligen ej, att så torde det ha förhållit sig
med lång- och kortskallarna m. fl., men att man alldeles glömmer
den verkan, som omgifningen utöfvar. Ty denna har ett starkt infly-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
