Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla, förut omtalade kulturperioderna, finnes folk med långt och
smalt samt folk med bredt och lågt ansikte, till och med så, att
den breda och låga typen förekommer i antal. Statisti-
ken fastställde 76 % af den breda och 24. % af den långa
ansiktsformen.
Tre kurvor och öfverskådliga tabeller ge nödig utförlighet
beträffande det sätt, hvarpå mätningstalen anordnats vid denna
värdefulla utredning, så att hvarje tvifvel är uteslutet angående
slutsatsernas riktighet. Härutöfver blefvo ej mindre än 452 individer från
andra landskap mätta och resultaten sammanställda i särskilda
tabeller, ur hvilka här på grund af just denna karaktärs stora
betydelse ytterligare ett par tal skola framhållas. Från Uppland äro
bland 235 individer blott 42 långansikten (leptoprosoper), däremot
193 bredansikten. I Värmland voro bland 83 män 22 leptoprosoper
och 61 chamaeprosoper. I de öfriga undersökta landskapen visade
sig samma förhållande vara rådande. Talen öfverensstämma
påfallande med de vid undersökning af Dalarnes och Västmanlands
befolkning funna, och materialet är tillräckligt stort för att bevisa, att
förekomsten af dessa båda olika ansiktsformer beror på allmänna
förhållanden, som ha sin giltighet fôr hela landet. Genom de
statistiska uppgifterna angående ansiktets form har för första gången
åstadkommits en bred, med ledning af mätningar uppbyggd
grundval för det lefvande hufvudets egenskaper, något som är af den
största betydelse såväl för den svenska nationens som för de gamla
germanska folkens kraniologi. Förut kände vi blott det
fomsven-ska ansiktets skelett, såvidt det kunde inhämtas af Retzius’
förträffliga atlas. Nu äga vi en djupare statistisk inblick, som lär oss,
att lång-, medel- och kortskallar skilja sig genom två nedärfda
karakteristiska ansiktsformer. Statistiken och iakttagelser i alla
länder berätta således öfverensstämmande, att icke blott skallens
form utan äfven ansiktsformen är nedärfd under årtusenden. Ingen
sakkunnig betviflar, att i betraktande af ärftlighetens
lagbundenhet de breda ansiktena böra till rasen skiljas från de smala.
Iakttagelser inom europeiska familjer, i synnerhet bland de östligt
boende folken, lämna tusentals bevis härpå. Det nuvarande svenska
folket har följaktligen, såsom föregående utrednings såväl
kranio-logiska som statistiska del visar, ett multipelt rasursprung.
Med detta faktum har väl språkforskningen lättast att göra
sig förtrogen. Teorierna om germanernas urhem råka däremot i
åtskilliga svårigheter. Lättast synes mig Penkas tilltalande teori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
