Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen den stora rasfrågan till en fråga om rashjärnan och dess
egenskaper. Denna strid är redan gammal. Förr hade man härvid
uppmärksamheten i första rummet riktad på de färgade raserna
och resonerade på följande sätt: de färgade raserna lefva till
större delen ännu i ett tillstånd af vildhet och barbari och ha
endast undantagsvis småningom tillägnat sig ett visst mått af
civilisation och högre politisk organisation. Denna stora skillnad beror
helt och hållet på rasens olika egenskaper, och i all synnerhet bör
afgörandet af frågan om större eller mindre förmåga af
utveckling sökas hos hjärnan.
Så länge striden rörde sig blott om de färgade raserna, var
Europa mindre intresseradt, ehuru det amerikanska inbördeskriget
tydligt nog visade de oerhörda konsekvenserna af ett för och emot.
Nu för tiden rör det sig däremot om vårt eget kött och blod,
rasfrågan berör oss nu direkt. Europeiska raser ha indragits i striden,
och från många håll påstås, att de i andligt afseende äro danade på ett
olika sätt. Men om nu hos alla raser hjärnans produktionsförmåga
vore densamma och det, liksom hos de enskilda individerna,
framför allt komme an på yttre förhållanden, huruvida energien,
imitationsdriften och andens spänstighet i erforderlig grad sporras. Om
så ej sker, huru förhåller det sig då med giltigheten af
nyssnämnda sats?
Den moderna politiska antropologien lägger tyngdpunkten på
raskaraktären, den tar. rastemperamentet till hjälp och tillskrifver
detta en framträdande politisk betydelse, räknar sålunda med idel
imaginära storheter, om hvilka ingen förmår att säga något
närmare; ty om olikheter i människorasernas nervsystem vet man
till dato så godt som ingenting.
Huru långt denna rasteori redan har fört på villovägar, visar
en artikel af H. Driesmann, som utan tvekan förklarar, att Jahves
gamla lag för Israels folk varit en raslag, att gamla testamentet
är en rasbok och att dess författare redan för årtusenden sedan
gjort rasfrågan akut. Grefve Gobineaus kåserande rasutgjutelser
lämna redan många författare ingen ro, först och främst
Chamberlain, vidare Driesmann m. fl. Af följande Driesmanns ord märker
man tydligt, huru smittosam teorien är: hvad en Gobineau för
germanismens vidkommande afser att bevisa i sitt försök beträffande
människornas olikhet, det ha Moses och profeterna redan i
forntiden undangjort med hänsyn till judendomen (sic!).
Som bevis för sådana oerhörda påståenden åtnöjer man sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
