Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af större betydelse är den felkälla, som kan gömma sig i
iakttagarens egen uppväxt. Det är klart, att en vuxen person skall
se mera än ett barn, och af denna anledning torde verkligen
resultaten i vittnesmålen n:o 2, 4, 19, 22 och 34 (möjligen äfven n:o 9,
51 och 55) tåla vid reduktion. Men icke ens i dessa fall kan den
antydda omständigheten närmelsevis förklara hela fenomenet; och
därtill kommer sedan hela svärmen af fall, där iakttagelserna börjat
först vid vuxen ålder.
Man hör understundom den misstanken uttalas, att det hela
kunde vara ett refraktionsf enomen, alltså en optisk villa beroende
på tillfällig belysning o. d.1 Denna synpunkt har endast kunnat
framkomma där man icke haft tillräcklig kännedom om
företeelsens bevittnade art. Här är icke frågan om tillfälliga intryck, utan
om stabila verkligheter som iakttagits under alla slags förhållanden
genom hela människolif. Till yttermera visso äga vi observationer
af den art, att någon hägring icke kan tänkas; såsom där man
sett ljus brinna i mörkret (n:o 26, 29, 37, 38). När en iakttagare om
dagarna ser hus komma upp bakom bergskammar — först
skorsten, så takås, därpå taket och slutligen väggarna — och tillika
efter en längre tid får se ljus glimma från samma plats om
nätterna, då är tydligen hvarje möjlighet till optiska villor utesluten.
Det torde således till en början icke kunna betviflas, att vi
här hafva att göra med subjektiva fakta. Iakttagame själfva hafva
icke farit vill i fråga om det de tyckt sig iakttaga. Då blir frågan,
hvilket objektivt värde deras vittnesmål skall kunna tillerkännas
inför vetenskapens domstol.
Detta är tydligen Tegneby-problemets säregna vansklighet, att
man icke har kunnat angripa det med verkligt vetenskapliga
metoder. Det rör sig med lösa perspektiver — medan
höjningsfeno-menet vid stranden åtminstone har hafsytan till ett relativt
konstant fixplan — och det ligger i tiden lika väl som i rummet; en
enda iakttagelse räcker icke, fenomenet visar sig först vid
jämförelse mellan iakttagelser på skilda tider. Sålunda har vetenskapen,
åtminstone hittills, icke kunnat komma åt faktum annat än genom en
okontrollerad folktros medium, och man kan väl förstå om
vetenskapsmännen funnit ett sådant faktum mindre tacksamt att behandla.1 2
1 Jfr Lindström, Beskrifning till geologiska kartbladet Uddevalla, sid. 13 f.
2 Det finnes i detta fall en viss likhet mellan Tegneby-fenomenet och en annan
företeelse (som också måhända är af geofysiskt slag): jag menar det s. k.
Ur en synpunkt är Tegneby-fenomenet ännu vanskligare: dess existens kan icke konsta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
