- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 23 (1903) /
428

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det uppenbarligen mindre sannolikt, att de spridda utsiktspunkterna
alla blifvit upplyfta, än att kyrkans grund blifvit höjd. Med detta
resultat synas de petrografiska iakttagelserna på platsen stämma
godt samman. Om man öfver hufvud uppfattar Tegneby-fenomenet
som en höjningsprocess, så skall man utan tvifvel känna sig lifligt
öfvertygad om att kyrkan hör till de höjda föremålen.

Under samma förutsättningar måste Stala backe, från hvilken
iakttagelser divergera åt trenne kompass-streck, antagas utsatt för
den verkande kraften snarare än föremålen; detta så mycket
säkrare, som utsikten i en af riktningarna träffar ett föremål, om
hvilket vi på förhand måste postulera orubblighet i nivån, nämligen
hafsytan (n:o 25, 27, jfr n:o 34). Här är det alltså som
förändrats och icke Z; hvarmed ju icke är uteslutet, att Z i något fall
och till någon del kunnat deltaga i rörelsen — i förhållande till
Tegneby är ju Stala kyrka både X och Z.

Vi kunna fortsätta analysen af .de enskilda fallen från dessa
yvunna ståndpunkter och komma till ytterligare ett och annat
approximativt resultat i Tegneby-distriktet.1 Utsträcka vi sedan
metoden till Halse- och Ellösefjärdarne, så skönja vi en hel serie
af höjda föremål med mer eller mindre breda, stillastående
mellanrum. Denna bild leder vår tanke på en bekant, undeijordisk
process — densamma där äfven Suess accepterar verkliga höjningar —
nämligen en veckning* af berglagren. De olika höjningarna
skulle framstå som länkar i en svagt böjd veckningsbåge med
grundriktning VNV.—OSO.

Redan upptäckaren Holmberg (III, sid. 169) angaf verkligen feno
menet som en vskrynkling» och talar (II, sid. 18) i stort om en
»landvåg» i Skandinavien. På en dylik process kunde också rubbningarna i
berggrunden vid Tegneby och på Stenungsön möjligen anses häntyda.

Det synes mig emellertid icke kunna komma allvarligt på
frågan att acceptera detta slags tolkning ens från endogenismens
egna förutsättningar. Äfven om man skulle lyckas inrangera
Teg-neby-distriktets oregelbundna, korta skvalp af skenbara höjningar
inom en rytmik efter veckprocedurens fordringar — och äfven om
man kunde uppfatta veckningen som ett vågsvall utan någon
sänkning af medellinjen såsom ju här blefve fallet —, så lår
ingen fackman kunna tänka sig berg veckningen i en dylik form,

1 Så t. ex. måste Kärreberg, som bildar Z i två och i ett fall fr&n skilda
väderstreck, anses vara höjdt; så mycket hellre, som A’ i ett af fallen (Röra) särskild:
uppgifves som orörligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1903/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free