Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isolerad på ett litet stycke hafsstrand, i ett tempo af ända till 1—2
m. om året och ändock icke gifvande sig på annat vis tillkänna
t. ex. genom förkastningar!
Fackmännens tankar hafva också gått i andra riktningar De
enda försök, som öfver hufvud hittills blifvit gjorda att inpassa
Teg-neby-fenomenet inom det vetenskapliga systemet, hafva anknutit
detsamma till endogena processer, som redan äro kända i trakten.
Dessa processer äro två, jordskalfven och den allmänna
nivåförändringen. Från dem utgå tvenne, äfven i tiden, skilda förklaringsförsök.
Det första är Erdmann-Lovéns i redan anförda afhandling af
1850 (sid. 46). Sedan de kommit till det resultatet, att höjningen i
allmänhet är partiell och lokal och »sannolikt mycket oscillatorisk»,
så tänka de sig ett möjligt sammanhang mellan höjningen och de
jordskalf, som omtalas i gamla landskapsbeskrifningar.
»Det torde nämligen icke vara så alldeles osannolikt, att verkningarna
af dessa våra jordskalf skola uppenbara sig i antingen höjning eller
sänkning af jordskorpan, med ett ord i någon nivåförändring. — Är denna
förmodan riktig, så skulle efter sådana jordskalf det inbördes
förhållandet i höjd mellan landets ytkonturer ständigt förändras.»
Som »antydningar» i denna riktning citeras Holmbergs uppgifter
från Tegneby. På samma sida ställa sig i teoretiskt hänseende
Agardh-Dahlman 1857 (sid. 85), efter granskning af dessa uppgifter:
Skulle företeelserna verkligen bekräftas, så »är det tydligt, att de
äro af vulkanisk art, emedan de äro partiella; hvaraf följer, att höjnin
garna icke skett långsamt, utan genom ett eller flera jordskalf, och hvarje
gång plötsligt, ehuru de ej observerats af de kringboende. Men högst
underligt är*, tillägga de, »att detta endast träffat kyrkor, under det att
landet :/2 eller 3/t mil ifrån dem blifvit orubbadt.»
Vid pröfningen af denna hypotes faller uppmärksamheten först
på traktens allmänna karaktär. Det saknas icke anledning att
uppfatta Tegneby-distriktet som ett genom spricklinjer från böljan
isoleradt sänkningsfält emellan Storehamn i V. och Stalahamn i Ö.
Ännu i dag presenterar det sig som en omedelbar fortsättning af
den gamla viken utanför: en af platåartade bergknaltar och ett
par floddalar genomdragen slättbygd på 25—30 m. höjd,
emellan höjder som uppgå till 50—100 m. Dess begränsning i Ö.
framstår som en utpräglad dalgång mellan Stala och Röra och
uppfattas i beskrifningen till den geologiska kartan (sid. 4) utan
tvekan som en sprickdal; riktningen är också öfverensstämmande
med dalgången Varekil—Henån österut (på andra sidan Stalahamn)
samt med den till synes utpräglade sprickdal, som bildas af Lyrösund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
