Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi skola nu först uppvisa elevationsteoriens otillräcklighet som
arbetshypotes och sålunda på indirekt vis utdöma den endogena
uppfattningen öfver hufvud. Vi pröfva sedan de föreliggande
objektiva indicierna ur synpunkten om de verkligen nödga till
antagandet af endogena processer. Vi rikta slutligen
uppmärksamheten på fakta som direkt och positivt förbjuda ett sådant
antagande.
Elevationsteoriens stora företräde är, att den förklarar det
föreliggande fenomenets allmänna karaktär. Det återstår att se, om
den tillika förklarar fenomenets speciella drag, dess tempo och dess
geografiska begränsning.
Enligt här meddelade observationer verkar Tegneby-fenomenet
på vida kortare tid, i vida kraftigare tempo samt på vida mindre
rumsafstånd, än vetenskapen hittills känt. Hvad som kunde
synas möjligt, då kunskapen om faktum inskränkte sig till Holmbergs
uppgifter, ter sig annorlunda nu, då det visat sig vara fråga om
år och meter i st. f. mansåldrar och kilometer.
Då vi sålunda höra talas om halfva och hela kyrkor som
»vuxit upp» under 15 år, så måste vi fråga oss: är det möjligt att
dérivera denna företeelse ur ett fenomen, hvars normala effekt i
dessa trakter kan sättas till högst en meter på
I ena fallet en meter och därutöfver, i det andra en half
centimeter om året! Med fullt erkännande af möjligheten till olika
stark upplyftning af jordytan, måste vi känna oss tveksammag ent
emot så stora skillnader. Ur tellurisk synpunkt visar
Tegneby-fenomenet en nervös oro, som föga harmonierar med den
föreställning vi måste göra oss af jordens imposantaste och mest
djupgående utvecklingsprocess.
Vi fästa vidare uppmärksamheten på de korta afstånden, inom
hvilka förändringar iakttagits. När vi finna X och Z åtskilda af endast
ett eller annat hundratal meter, så skulle vi ju stå vid själfva
bryt-ningslinjen mellan olika »sætstykker»; och det kan verkligen synas
tala för detta antagande, att i flertalet af dessa fall utsikten går öfver
dalgångar, som kunna tänkas uppkomna genom sprickning.1 2 3 Men
1 Se Holmströms tabell å anf st., sid. 84 f., samt Beskrifn. till geol. bladet Udde-
valla, sid. 12 (0,47 cm. om året) och till bladet Göteborg, sid. 10 (0,45 cm.).
3 Sålunda går »sprickdalen» Stala —Röra emellan A’ och / i fallet n:o 45, en
sydlig fortsättning däraf i n o 44, och en korsande tvärdal i n:o 43 och 32. I fallet
n:o 50 ligger .V i en slättmark och /. på en platå, hvilka kunna tänkas söndrade
genom en sänkning utefter den bergsluttning som uppbär U.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
