Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegneby kyrka. Han bör hafva ett och annat att upplysa i
målet.
Kartan visar, att Tegneby-ån efter passagen genom
Gillebygden först drager åt Ö. i ett par km. längd samt därpå med en
skarp knäböjning kastar sig mot S. ut i viken. Ett stycke
nedanför första vändningen, just där landsvägen passerar, gör ån ett
fall på 4 — 5 m. (Anefors). Längre ned vid N. Hjälmvik gör ån i
nederloppet ett nytt fall, och hela sträckan från landsvägen ned
till byvägen i S. har med sina trånga väggar delvis karaktären af
en genombrottsdal, som alltjämt är under arbete (särskildt
generalstabens karta är här mycket otillfredsställande i detaljer).
Sträckan Tegneby—Anefors är en än mera typisk genombrottsdal, men
dess jämna dalkurva utan spår till fall eller fors (frånsedt en ansats
nedanför själfva kyrkan), dess flackt utliggande bergssidor och dess
breda dalföre med meanderslingrande lopp tala om mognad i
dalbild ningsarbetet; dalen fortsätter torr österut förbi Anefors till
Skörtorp och Långeby. Vi se här efter min mening tvenne dalsystem :
ett äldre, grundadt på en högre basnivå, i latitudens, och ett
yngre, uppkommet genom den postglaciala höjningen eller någon
face af densamma, i meridianens riktning;1 det förra för sin del
afslutadt, det senare ännu »ungt» och under arbete.
Nu är det bekant att genombrottsdalar kunna uppstå genom
olikformig höjning, som motverkas af floderosionen(antecedensteorien).
Skall då icke höjningsteorien kunna räkna sig dalen
Anefors—Hjälmvik till godo ? Frånsedt allt annat förbjudes detta absolut däraf, att
denna sträcka ligger rätt för siktlinjen Stala—Tegneby och således
skulle skymma kyrkorna för hvarandra, ifall den upphvälfdes. Äfven
utan att här äga så skarpa medel till distinktion mellan den ena och
andra sortens genombrott som t. ex. Futterer i Sydalpema,1 2 3 kunna vi
väl icke heller ett ögonblick tveka att i detta nedre flodlopp med dess
upprepade forsar och fall se en regelbundet tillbakaskridande
dalbildning (efter regressionsteorien), påböljad under delvis andra
nivåförhållanden, men arbetande i en endast af den allmänna
höjningen påverkad terräng.
1 Mogen och inarbetad i det äldre systemet är den breda Mällbydalen. som från
SV. sammanfaller med hufvuddalen, något före vändpunkten. Till det yngre systemet
hör den på nästan samma ställe infallande lilla bifloden från N., hvilken kommer in i
hufvuddalen med ett fall nedför dalsidan. — I hvilken mån de bägge systemen också
framstå i motsatsen mellan längd- och tvärdal, har jag icke kunnat undersöka.
3 Se Hettners Geogr. Zeitschrift 1895, sid. *44-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
