Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa bägge fall torde man utan mycken tvekan kunna skrifva
på deterrationens räkning. De äro typer för olika slag däraf. Lätt*
förklarligt ur samma synpunkt är också Hålgatefallet n:o 33, enär
siktlinjen går rakt utför landsvägen i backen, där afspolningen har
jämförelsevis lätt spel. Hålgatefallen n:o 28 och 32 sakna äfvenledes
uppgift om effekten på Z, hvadan vi icke kunna beräkna den
erforderliga förändringen på V; men ligger så nära X, att en
tolkning efter deterrationsteorien äfven här bör synas möjlig.
I fallet n:o 28 är nämligen A’— ej mera än 72 m. (stegning) af hela
siktlinjens 2 200, hvilket gör föga mer än och i fallet n:o32
äro samma siffror 34 och 900, hvilket gör j3/4 procent. Utsikten går i
förra fallet öfver en liten svacka i naket, ljungtofvigt, väderbitet berg, i
det senare förbi en utskjutande bergudde, med en bearbetad grustäkt
under. 1
Sistnämnda position riktar vår uppmärksamhet på ännu en
möjlighet, som icke må förbises, nämligen att F är en genom
frost-vittring åt sidan vikande bergvägg. I denna händelse väntar man
dock att finna nedrasade block nedanför (hvilket i n:o 32 icke är
fallet i någon större skala)
Betänkligare för den rena deterrationsteorien ställa sig
följande fall.
N:o 23 Torsbyfallet (1o/12 1903). X—Z (efter kartan) 3,8 km.,
X—Y (stegning) 200 m. Effekten på Z uppskattad till 25 m., pr år 1,7
m. Effekten på Y V«. häraf = /,j m.%resp. 9 Här ligger alltså
kornet nära siktet och de stora siffrorna för förändringen på afstånd
blifva helt små för Y. Icke desto mindre synes det vara svårt att
förklara dem genom enkel dénudation, ty är en platt-tryckt häll på ett
tiotal m., skjutande lågt upp ur tufmark och utan tecken till särskild
känslighet eller ovanlig bearbetning på ytan. Längre bort stryker siktlinjen
förbi en brantvägg, men knappast så nära att saken kan förklaras genom
dess undanvikande.
N:o 44 Ängöfallet (31/8 och 1o/12 1903, C. J. Niklasson i bref
21/9* 14/io och 16/n I9°3)* X—Z 405, X—Y 135 m. (mätning). Effekten
på Z 120 cm., pr år 15; alltså på Y 1/s häraf = 40, resp. 5 cm. Så liten
denna förändring än är, synes den dock bereda denudationshypotesen en
oöfvervinnelig svårighet genom Jr:s beskaffenhet. Y är nämligen en rätt
väl utbildad rundhäll (»roche moutonnée» eller »hvalskrot»-klippa; på
traktens dialekt »bergsvaa») med nästan slät och till synes kompakt
rund-ning på något tiotal m. bredd. Visserligen veta vi ej, huru denna häll
såg ut på ytan vid observationstidens början; men det är icke antagligt
att den då bjudit förvittringen ett tacksammare fält än nu. På sådant
1 Folket på platsen tror, att berget sjunker just genom grusets undanskaffande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
