Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg fortskrider förvittringen säkerligen ytterst långsamt. 1 — Det bör dock
observeras, att hällen syntes sammantryckt till en lindrig svacka just i
siktlinjen.
N:o 53 Rörafallet (i Långelanda, 9/12 1903). X—Z 120, X—T85
m. (stegning). Effekten Z antagen till 58 cm., pr år 2; alltså på .F83/120
häraf = 41, resp. 1,4 cm. Knappt en half tum om året kräfver sålunda
förklaring, men jag är mycket oviss om jag vågar skrifva ens så mycket
på deterrationens konto. V ligger nämligen på en platt, omväxlande
naken och grästufvig, 18 m. bred och några få m. hög, väl isolerad
»bergsvaa», högre åt X än åt Z, utan särskilda spår af att vara hårdt angripen
utifrån.
N:r 51 ödsmålsfallet (8—9/u 1903). X—Z 3,9, X—Y 2,6 km.
(efter karta och delvis cyklometer). Effekt på 15 m., pr år 1 m.; alltså
på Y 10, resp. 2/s m‘ »Sträfliden» med Y är insänkt mellan nakna
bergshöjder och består till en del af sank tufmark, till en annan del (längre
upp) af en rätt betydlig, mot östra bergsluttningen aflastad blockmorän;
äfven uppsticka på ett par ställen runda, väderbitna småknaltar. Af brist
på säker utgångspunkt kunde jag vid mina besök icke absolut fixera
siktlinjen; men den måste gå antingen i själfva landsvägen, som här passerar
en rätt plan och platt rygg, eller öfver småknaltarne, eller öfver en i
moränen något inskuren sidoväg omedelbart före dess infallande i
landsvägen. Här finnes sålunda åtskilliga möjligheter till sänkning af samma
slag som i Askeröfallet. Icke desto mindre är förklaringen ojämförligt
svårare. Om landsvägen ofvanpå afnötes, så fylles den åter med grus,
och den är icke väsentligt nedskuren vid kanterna. Ingen yttre
förändring har skett med liden, ej heller är någon sänkning observerad af
folk som bo på platsen. Under sådana förhållanden är det från
Stenungs-sund iakttagna förändringskvantum allt för stort för att kunna direkt
förklaras genom deterrationen på backen.
Till dessa svåra fall sälla sig också en del andra med långt
framskjuten Fipunkt, såsom n:o 20 (afstånd till Y efter uppskattning
1 Vid mitt första besök å lokalen observerade jag en fördjupning på väl 5 cm.,
med skarp, bågformad rand, efter en afskalad platta, och därintill begynnelsen till
isolering af en liknande, som i sinom tid också kommer att aflägsnas. Detta visar, att
äfven rundhällarne under gynnsamma omständigheter kunna bearbetas kraftigt af
förvittringen. Men visserligen kan man icke förutsätta en så stor effekt regelbundet hvarje
år. För öfrigt går siktlinjen här, enligt C. J. Niklassons noggranna inriktning, några m.
mera östligt. — »Det enda som skulle kunna gifva tviflaren något att tänka på, är
rudera efter en gammal stengärdesgård, som på linjens öfvergångsplats ligger bra nära
men dock icke i själfva linjen. På förfrågan försäkrade också observatörerna i Ängö,
att dessa legat så hela observationstiden och ej kunnat hafva någon inverkan på
fenomenet»; C. J. Niklasson i bref Iü/n 1903. Hvarje direkt rubbning af dessa stenar skulle
ovillkorligen blifvit bemärkt från utsiktspunkten (fönstret på 135 m. afstånd) och grumlat
intrycket af en successiv förändring. Väderlekens åverkan på de enskilda stename kan
å andra sidan icke ens närmelsevis förklara totaleffekten, 40 cm. sänkning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
