- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 23 (1903) /
464

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ansåg sig kapten Kristensen skyldig att vända. Då han nu
ångade norrut långs kusten af Victoria land, erbjöd sig ett tillfälle att
landa vid Kap Adare, och kapten K. blef sålunda den förste, som
landade på detta antarktiska »fastland». James Ross hade
nämligen endast lyckats komma i land på en af Possessionöarna,
belägna ett stycke utanför kusten.

Den 12 mars var Antartic åter i Melbourne; som fangstföretag
var färden misslyckad, enär man endast erhållit en kaskelot, två
mindre hvalar och 180 sälar. I Melbourne mötte underrättelse om
Foyns död samt order för fartyget att återvända till Norge; det
anlände till Tönsberg den 1 augusti 1895.

Jag har något utförligare redogjort för Antarctics första fard
under hennes nya namn, ehuru den visserligen endast var ett
fangstföretag.1 Ty, såsom redan A. Ohlin i Ymer framhållit,2 var det
i synnerhet denna färd, som i England och Tyskland åter väckte
intresset för sydpolarforskningen till lif. Borchgrevink hade
omedelbart efter återkomsten till Melbourne med atlanterångare skyndat
till London och redogjorde inför den därstädes församlade
geografkongressen för Antarctics framträngande till Victoria land.* Och
Ohlin framhöll såsom närmaste resultat af detta nyvaknade intresse
dels Gerlaches expedition på Belgica, dels Borchgrevinks ombord
på The Southern Cross, hvilken senare som bekant var ställd just
mot samma område, som han besökt då han medföljde Antarctic.
I en minnesruna öfver Antarctic bör hennes andel häruti gifvetvis
icke förbigås. Ej heller bör glömmas, att deltagarne i färden
mycket berömma henne såsom ett särdeles godt sjöfartyg.

Efter återkomsten till Norge togs Antarctic till en början åter
i anspråk för fangstföretagen till Norra Ishafvet, men redan efter
två år blef hennes uppgift en helt annan, i det att hon sedan dess
användts i den vetenskapliga forskningens tjänst. Under en
rundresa i Norge för att skaffa fartyg till min planerade expedition till
Kung Karls land, fick jag den 16 november 1897 i Tönsberg se
Antarctic, och då hon föreföll för ändamålet lämplig samt priset
var relativt billigt, blef hon kort därefter inköpt för expeditionens
räkning och för sitt nya ändamål inredd hos Colin Archer i Larvik.

1 L. Kristensen, Antarctics Reise til Sydishavet eller Nordmaendenes Landing paa
Syd Victoria Land. Tönsberg 1896; H. J. Bull, The Cruise of the »Antarctic» to the
South Polar Regions. London 1896.

2 A. Ohlin, Om antarktiska färder och Antarktis. Ymer 1898, sid. 275 ff.

• C. E. Borchgrevink, The »Antarctics» voyage to the Antarctic. Geogr. Journal
1895, vol- 5* n:o 6-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1903/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free