Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro mycket glädjande såväl i ekonomiskt som äfven i sanitärt
hänseende, då en sänkning af grundvattnet alltid är förbunden med ett
förbättrande af befolkningens hälsotillstånd. Men å andra sidan kan
icke förnekas, att genom mossarnas torrläggning och tillgodogörande
en karakteristisk flora och fauna kunna förstöras eller åtminstone i
väsentlig mån förändras.1 Och detta gäller icke blott de nutida
formerna utan äfven de fossila lämningar, hvilka finnas inbäddade i
torfven och delvis härstamma ända från istiden. Visserligen ha
Sveriges mossar redan i vetenskapligt hänseende blifvit på ett
förträffligt sätt undersökta (Sven Nilsson, H. von Post, A. G. Nathorst,
Gunnar Andersson, R. Sernander m. fl.), men det vore en tacksam
uppgift för myndigheterna att ordna det så, att äfven för framtiden
en eller annan lämplig mosse i olika delar af landet bevarades orörd
för studieändamål.
I Tyskland gestalta sig förhållandena icke så gynnsamt.
Ursprungligen betäckte mossar en stor del af norra Tyskland. Från
böljan af vår tidräkning omtala författare, att de romerska
soldaterna måste anlägga särskilda plankvägar (mossbroar) öfver västra
Germaniens vidsträckta sumpmarker, på det att landet skulle kunna
passeras af de stora truppmassorna, och äfven i östra Tyskland
finnas i mossarna kvarlefvor af sådana mossbroar från den
förhistoriska och allra äldsta historiska tiden, hvilka tyda på att mossarna
förr voro mycket vidsträckta. Men i våra dagar ha de nästan
öfver-allt i större eller mindre grad förändrats och tagits i bruk af
kulturen. Lektor Fr. Ahlfvengren i Halmstad, hvilken år 1900 på
uppdrag af Botanisk-zoologiska föreningen i Danzig företog en
undersökning af västpreussiska mossar öster om Weichsel, kunde sålunda
konstatera, att det numera icke finnes en enda mosse, som är
fullkomligt oberörd. I västra Tyskland har mossarnas torrläggning och
kultivering fortskridit så långt, att samtliga mossar inom en icke
alltför aflägsen framtid skola vara fullkomligt omvandlade. Detta
är så mycket mera att beklaga, som de tyska mossarna ej äro på
långt när så noggrant undersökta i botaniskt och zoologiskt
af-seende som de svenska, och som utsikten att taga igen det
försummade härigenom allt mera försvinner.
Genom markens torrläggning förstöras stundom enskildheter i
floran. A. G. Nathorst upptäckte som skolyngling vid Alnarp i Skåne
Astragalus danicus, hvilken hör till sällsyntheterna såväl i Sverige
1 Conwentz, Die Gef&hrdung der Flora der Moore. Prometheus XIII. Jahrg.,
Berlin 1901. N:r 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
