- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 24 (1904) /
59

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fast föda, och det var betecknande att jag nästan hvarje natt låg
och drömde om de festmåltider, jag skulle äta, då jag återkom till
stationen.

Färden hade fram och tillbaka omfattat nära 700 kilometer.
I medeltal hade vi hvarje marschdag tillryggalagt 25 à 30 km.
Hela tiden hade vi följt och kartlagt en hittills okänd kuststräcka,
och med våra vetenskapliga resultat hade jag allt skäl att vara nöjd.

November månad användes mest till vetenskapliga arbeten i
stationens omgifningar. I början af december begaf jag mig ut på
en kort slädtur, dels för att samla pingvinägg, dels för att studera
de geologiska förhållandena i norra delen af Seymour-ön. Likasom
Snow Hill-ön är denna ö uppbyggd af rikt fossilförande sandstenar,
hvilka visa en svag stupning mot norr. Karakteristisk för det södra
området, upp till något mer än Seymour-öns midt, är förekomsten
af en mängd olika ammonitarter, hvilka alldeles saknas i de yngre
lagren längre i norr. I dessa senare, hvilka sannolikt böra
hänföras till den äldre tertiärformationen, gjorde jag nu på samma
dag två iakttagelser, som höra till hela expeditionens viktigaste:
dels en mängd lösa förstenade’ ben af ryggradsdjur, förmodligen
till en stor del fåglar1, dels tämligen väl bevarade bladaftryck af
en mängd växtformer. Detta fynd har en dubbel betydelse: dels
hänvisar det till existensen af antarktiskt land redan under
tertiär-perioden, dels ådagalägges härmed för första gången, att äfven i
dessa trakter, liksom man ju länge vetat det om de norra
polarområdena, under en geologiskt taladt sen period ett varmt klimat
varit rådande.

Jag behöfver ej säga, att jag var glad öfver denna iakttagelse.
Mången gång hade jag före utresan tänkt mig, att om jag blott
under expeditionen kunde göra den enda upptäckten af väl
bibehållna tertiärväxter, så skulle jag vara nöjd med mina resultat, ocH
nu hade jag icke blott dem utan också representanter för
djurvärlden i dåtidens skogar.

Emellertid fick jag icke nu stanna längre för att undersöka
detta fynd. Isen var nämligen så dålig, att jag fruktade vi skulle
bli afstängda från stationen, och för öfrigt skulle ju Antarctic snart
komma och med den våra arbetsmöjligheter i högsta grad förökas.

Det skulle dock dröja ett helt år, innan jag kunde återvända
med den väntade hjälpen. Under denna mellantid fick jag tillfälle

1 Senare undersökningar ha visat, att de flesta af dessa ben härstamma från en
stor pingvin, större än n&gon nu lefvande art.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1904/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free