- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 24 (1904) /
65

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

delse det blef, när kikaren visade, att så verkligen var fallet. I
il-marsch skyndade vi alla ut för att möta de ankommande, som
måste vara våra kamrater från Antarctic. Så tidigt på sommaren
trodde vi ej, att det kunde komma i fråga, att någon annan
und-sättningsexpedition skulle anlända.

Hvad som bort vara det gladaste ögonblicket under expeditionen
förändrades med ett slag till det sorgligaste, då vi fingo se tvenne
främmande officerare och af dem erforo, att Antarctic ej afhörts.
Det är genom hvad jag själf då kände, som jag kan förstå den
oro man här hemma hyste för oss, ty jag måste i första
ögonblicket frukta, att vi aldrig skulle få återse någon af de kamrater,
vi lämnat kvar ombord.

Det var kapten Irizar och ännu en officer från det argentinska
fartyget Uruguay, som utgått att hämta oss och nu erbjöd oss att
åtfölja dem hem. Af honom fingo vi höra, att äfven vårt fosterland
tänkt på oss och att en expedition under kapten Gyldéns befal var
på väg hit ned, ehuru ännu den i november inga underrättelser om
hvar densamma befann sig anländt till Ushuaia. Ej heller medfördes
några bref eller andra direkta meddelanden till oss själfva.

Det skulle vara omöjligt att skildra alla känslor, som under
denna dag bestormade oss, eller det intresse, hvarmed vi slukade
alla nyheter från den yttre världen. Småningom kom emellertid
aftonen. Jag hade sändt Jonassen och Grunden att med
hundsläden åtfölja de argentinska officerarne för att underlätta deras
färd till fartyget. Själfva hade vi beslutat att ej gå och lägga oss
den natten. Tysta och tankfulla arbetade vi, enhvar på sitt håll,
med anordningar för afresan. Jag satt och skref min redogörelse
till chefen för den svenska undsättningsexpeditionen. »Efter allvarlig
öfverläggning», skref jag, »ha vi enhälligt ansett det vara vår plikt
att begagna detta tillfälle att återvända hem, men då vi ej kunna
känna hvad den argentinske befälhafvaren vill åtgöra för Antarctics
efterforskande, vill jag, för det fall att vi ej skulle sammanträffa på
vägen, härmed framlägga hvad vi känna angående fartygets senaste
planer samt de erfarenheter, som kunna vara af gagn för
efterforskningarna.» Så långt hade jag kommit, då hundarna började skälla,
och någon som tittade ut sade, att det kom en del folk på isen.
»Troligen ha de väl sändt något manskap från fartyget, och det är
väl Jonassen som kommer tillbaka», sade jag, och ingen af oss gaf
sig tid att gå ut och se närmare efter. Men så dröjde det underligt
länge innan någon kom, och Bodman gick ut för att se hvad som

>’jmer 1Ç04.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1904/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free