Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod på. Med ens få vi därute höra ett vildt tjut, skrik och
hurrarop, ur hvilket man endast kunde urskilja orden: »Larsen, Larsen».
Jag var nog ej den enda, som började undra, om icke någon af oss
blifvit litet konstig i hufvudet utaf dagens händelser. Men ut kommo
vi i en hast, och mycket riktigt, därute på kullen i
sommarnattens skymning stå de, Larsen, K. A. Andersson och 4 kamrater,
väderbitna, i slitna kläder, men eljest friska och krya. Efter en
frånvaro af nära 2 år hade de kommit midt i natten, samma dag
då vi på allvar ansett dem förlorade, samma dag som
undsättningen kommit, och just i rätta ögonblicket för att begagna sig af
den.
Småningom fingo vi deras historia, icke på en gång utan i små
portioner. Men ej heller vid denna behöfver jag här dröja, då den
af kapten Larsen själf skall skildras. Djupt grep oss underrättelsen
om Antarctics öde och den unge sjömannen Wenersgaards död å
Paulet-ön, men likvisst måste vi känna oss oändligt tacksamma och
glada, att allt utfallit efter omständigheterna så lyckligt.
För oss återstod nu intet annat att göra än att snarast möjligt
gå ombord å Uruguay och därefter å Paulet-ön afhämta de
därstädes kvarlämnade. På eftermiddagen den 10 november bröto vi
upp från den plats, där vi tillbragt hela denna långa tid. Det var
en underlig känsla, och i glädjen blandade sig både vemod och
saknad. Jag hade ej sofvit de föregående nätterna, och äfven nu
lade jag mig blott för en kort stund till hvila för att ej försumma
infärden till Paulet-ön. Det var vid 4-tiden på morgonen, just då
solen gick upp i sydost, som vi svängde rundt den sista udden.
Plötsligt ljuder fartygets ånghvissla genom den tysta rymden, och
i ögonblicket se vi dem rusa ut, dessa tolf våra kamrater, som nyss
lågo och drömde om hjälpen, som de trodde så fjärran, ut ur den
stenhög, som utgjort deras bostad, för att se detta underverk, på
hvilket de ännu ej vågade tro.
Några timmar därefter voro vi alla samlade på Uruguays däck,
och en vecka därefter vandrade vi på Eldslandet bland fjärilar,
blommor och fågelsång under grönskande skogar. Den 23
november kunde telegrafen från Santa Cruz bringa underrättelsen om
vår räddning.
Därmed var expeditionen såsom sådan afslutad. Det storartade
mottagande vi i Buenos Aires erhöllo, den välvilja vi öfverallt fått
röna, först ombord å Uruguay, sedan af den tyska Hamburg—
Sydamerika-linjen och för öfrigt å alla de platser vi besökte allt intill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
