Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löper en kontinuerlig kustlinje och att Dumont d’Urville’s
Orleans-kanal och den belgiska expeditionens Belgica (senare Gerlache-) sund
endast äro olika delar af samma vidsträckta längskanal. Men frågan
var ännu i vissa viktiga punkter oklar på grund af svårigheten att
ernå cn säker konnektion med belgiernas karta. Nu var det vår
uppgift att definitivt utreda detta spörsmål, och under tiden mellan
den 26 november och 5 december utförde löjtnant Duse en
kartläggning i skalan 1 : 300 000 af området mellan Astrolabe-ön och Kap
Murray (Kap Neyt på den belgiska kartan).
Dessa dagar i Orleans-kanalen minnas vi såsom en lycklig tid
af på alla händer resultatrik verksamhet. Vid hvarje landstigning,
som Duse gjorde för att taga syftningar och astronomiska
observationer, åtföljdes han af botanisten och geologen, medan K. A.
Andersson under tiden från fartyget med trålen upphämtade prof af
den yppiga marina faunan.
Då kartläggningen af Orleans-kanalen den 5 december var
af-slutad, hade vi genomfört det arbetsprogram, som var oss förelagdt
före afgången till vinterstationen, och vi styrde nu mot sundet mellan
fastlandet och Joinville ön med Snow Hill som mål. Vi hoppades
att vara där inom få dagar och talade med glädje om det nära
förestående mötet med Nordenskjöld och hans kamrater. Uppe i
Antarctics förtopp hängde farska fårbogar och vildgäss från
Eldslandet, läckerheter med hvilka vi skulle undfagna dem vid den första
gemensamma middagen ombord, och med friska grenar af Eldslandets
eviggröna bok skulle vi smycka Nordenskjölds hytt för att bringa
honom en hälsning från det land, dit han styrde sin första
forskningsfärd. Men ödet ville, att Nordenskjöld aldrig skulle fä återse
sitt goda fartyg, och mången enslig dag skulle för oss alla förrinna,
innan kamraterna på Snow Hill erhöllo det första budskapet från
yttervärlden.
Redan i sundet mellan Joinville-ön och fastlandet stoppades vår
färd af tätt packad, grof skrufis, och hvad vi härifrån kunde se af
Erebus- och Terror-golfen var endast en bländhvit isyta utan en
enda synlig öppen råk. Alla försök att genomtränga packisen voro
här tydligen resultatlösa, åtminstone under de närmaste veckorna,
och kapten Larsen beslöt att söka finna en väg på utsidan af
Join-ville-ön. Men vid nordkusten af denna ö mötte vi åter den täta
isens kant, hvilken vi följde i nordlig riktning, ifrigt spejande efter
en öppning mot öster och söder. S. om Elefant-öama blef Antarctic
fast i isen och dref med den i nordostlig riktning. Den 15 december
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
