- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 24 (1904) /
95

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blifva med hvart år allt mera trängande och hafva ofta ledt till
förvecklingar mellan nationer, hvilkas fiskeflottor besöka gemensamma
fangstområden.

Äfven för landtbruket och sjöfarten har hafsforskningen sin
betydelse, ty utan densamma torde meteorologien aldrig nå sitt
syfte att förutsäga väderleksförhållanden för längre tid. Denna
vetenskap har nämligen hittills måst inskränka sitt observationsnät
till fasta landet, och hafvet, som dock intager s/5 af vårt jordklots
yta, har lämnats ur räkningen. Utan en noggrann kännedom om
hafsytans tillstånd kan dock ingen fullständig öfversikt af
atmosfärens rörelser och fuktighetsmängd vinnas, ett grundvillkor för
ernåendet af väderleksförutsägelser för längre tid framåt.

Då således hafsforskningen har mer än ett syfte, kommer
arbetet därmed att falla inom tvenne hufvudområden. Hydrografien
söker utforska hafsvattnets fysiska och kemiska egenskaper och
därmed sammanhängande cirkulation. Hafsbiologien sysselsätter sig
med utforskandet af i hafsvattnet lefvande djur- och växtformer samt
dessas lifsvillkor.

Ur sistnämnda grupp har en särskild afdelning, plankton
forskningen, utvecklat sig. Plankton är den gemensamma benämningen
för de smärre organismer ur djur- och växtvärlden, som befinna sig
sväfvande i hafsvattnet. Dessa organismer utgöra hufvudbetingelsen
för tillvaron af allt högre organiskt lif i hafvet dels såsom näring
åt högre djurformer, dels genom däri ingående växtformers förmåga
att ersätta syreförbrukningen i hafvet. Det är ett allbekant faktum
att fastmärkens växtformer genom en lifsprocess under solens
inverkan omsätta kolsyra i syre, därigenom ersättande den
atmosfärens syreförlust, som uppkommer vid organismernas andning. Då
växtplanktons assimilerande verksamhet förutsätter tillgång på ljus,
är dess utbredning inskränkt till de vattenlager, som genomträngas
af solstrålarna. Djurplankton, hvilket lefver af växtplankton,
uppehåller sig i dettas närhet men finnes på alla djup och
anträffas massvis på hafsbottnen, där det lifnär sig af nedsjunkna
döda växt- och djurdelar. Men äfven andra omständigheter än
de ofvan framhållna bestämma planktons utbredning. Hafvets fysiska
och kemiska egenskaper, dess temperaturförhållanden, salt- och
gas-halt växla nämligen inom olika delar af dess område, och hvarje
planktonslag har anpassat sig efter de rådande förhållandena i det
vattenslag, hvari det vistas, och aflägsnad frän hvilket det icke kan
blifva vid lif. Så t. ex. kan en grupp plankton existera blott i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1904/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free