Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillsamman med den. En primitiv, ända till schaktets botten
räckande ventilator kunde endast ofullständigt aflägsna gasmängderna,
och talrika olycksfall måste tillskrifvas dessa.
Under första hälften af 1860-talet — i Böbrka 1862 — kom
man, följande det amerikanska exemplet, på tanken att borra i stället
för att gräfva. Därvid användes i början stora, tunga stenborrar,
hvilka voro fastskrufvade vid tjocka järnstänger. Vanligen böljade
man med borr af 40, 50, ja ända till 78 cm. borrvidd och minskade
sedan denna vid tilltagande djup ända till 10 cm. Borrningen skedde
på så sätt, att man med ångkraft lyfte den vid järnstängerna fasta
stenborren, hvilken med dessa bildade ett fast helt, och sedan lät den
hastigt falla ned, hvarvid borren måste göra en vändning omkring
sin vertikala axel, och sålunda söndersmulade berggrunden i borrhålet
genom tunga slag. Sedan spillrorna genom en särskild inrättning
blifvit aflägsnade ur öppningen, instuckos däri järnrör, som hindrade
schaktet att igenfyllas och utestängde tillflödet af vatten. Med denna
borrmetod nådde man djup af 200 till 250 m., men arbetet gick
oerhördt långsamt — 30, 40, högst 50 cm. djupt kunde man borra
på dagen — och kostade stora summor. Ar 1882 kommo till
Galizien några amerikaner, som redan i Pennsylvanien och Kanada
blifvit förtrogna med mycket bättre och kraftigare borrmaskiner och
verktyg, och införde det kanadiska borrsystemet, hvilket, om också
sedan i många hänseenden förbättradt och anpassadt för de
karpa-tiska, raskt växlande lagerförhållandena, tämligen snart eröfrade hela
det galiziska petroleumområdet och upptogs vid nästan alla
betydligare grufvor.
Det kanadiska borrsystemet skiljer sig från det förutbeskrifna
därigenom, att borröppningen ända till de största djup bibehåller samma
vidd. Själfva borren är en stor järncylinder, undertill försedd med
en stålegg; järnstängerna äro utbytta mot starka trästänger, hvilka
blott tjäna till att höja borren vid arbetet. I öppningen instickas
fortfarande rör af gjutjärn, men dessa skrufvas i hvarandra, så att
borrhålets afspärrning blir så mycket säkrare. Med denna metod
kan man borra 4 till 6 m. på 24 timmar, i gynnsammaste fall ända
till 20 à 24 m. Ett belysande exempel på den nya metodens
företräde framför den gamla lämnar det tioåriga arbetet vid ett enda
— visserligen det mest betydande — borrningsföretag, nämligen
firman Bergheims och Mac Garways, som från 1884 till 1893 borrat
370 schakt med ett sammanlagdt djup af 100000 m. I många
trakter af Galizien höra borrdjup på 500, 600 och 700 m. icke till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
