Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men att de ännu under de första århundradena af vår tidräkning
bott utanför det nuvarande Finland, söder om Ladoga. I en broschyr
»När kommo svenskarne till Finland?» (Uppsala 1901) har jag
sökt visa, att denna uppfattning icke kan vara riktig, utan att
fin-narne måste vara mycket äldre i Finland, särskildt i de sydöstra
delarna af landet. Äfven de nu relaterade förhållandena med de
finska formerna för Luleå och Piteå synas peka i samma riktning.
Det är visserligen sant, att man icke kan ens på några århundraden
när rätt bestämma, när finnarne lånat dessa namn från lapparne,
men allt tyder dock på, att det skett i en mycket aflägsen tid.
Härtill må också läggas, att äfven en del andra lappska namn i
yttersta Norden tydligen blifvit lånade af finnarne i en dylik aflägsen
forntid. Ett sådant namn är det finska Jyykeä — lapparnes Ivggo
= Lyngen fjord en. Ett annat är Näytämö — lapparnes
Njavddam-vuodna — Neidenfjorden i Sydvaranger. Likaså det finska namnet på
Enare Inari = lappska Artar, andra namnsammanställningar att förtiga.
Belysande äro också hvalens och sejens finska namn valas och
satta. Det förra ordets -as hänvisar nämligen på den urnordiska
nomi-nativändelsen -az och det senare ordets -a på den urnordiska
ackusativ-ändelsen -at och båda orden böra i följd af sin betydelse ha upptagits
i norr. Valas är visserligen namn på ett mycket märkvärdigt djur,
om hvilket ryktet kunnat spridas till finnarne utan att de själfva
behöft komma ända till Ishafstrakterna, men saiia kan endast ha lånats
där uppe i norr. Om orden upptagits direkt från skandinaverna,
hvilket jag anser sannolikast, måste de ha lånats i urnordisk tid.
Om de åter upptagits genom lapparnes förmedling (lappska ,
saidde), böra de ha lånats, innan andra stafvelsens a öfvergått till e
i lappskan, en urlappsk företeelse, som till tiden icke kan närmare
bestämmas. Alla dessa omständigheter synas mig tala därför, att
finnarne redan i mycket aflägsen tid haft personlig förbindelse med
de nordligaste lapptrakterna och Ishafvet. Att de redan i tidig
urnordisk tid, långt före vikingatiden, sträckt sig åtminstone till
Torneälfvens mynning, framgår af namnet på Torne stads uthamn
Röyttar, hvilket är af urnordiskt ursprung (jfr min framställning i
Nordiska Studier tillägnade Adolf Noreen, Uppsala 1904, sig. 162).
Troligen äro äfven de ofvannämnda lånen gjorda redan då, och
finnarne böra sålunda redan fôre år 800 ha kommit ända till dessa
nordliga trakter, hvilket återigen gör det mindre sannolikt, att de
enligt prof. Thomsens teori först i ganska sen tid kommit till södra
Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
