Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Halland återstå helt säkert flere boplatser att upptäcka. Bland
annat har De Geer1 omtalat af honom själf och af P. Dusén gjorda
fynd af slagna flintor på den högsta postglaciala gränsvallen. Vid
samma nivå hafva på ett ställe nära iakttagits flintaffall
och spånor, bland hvilka senare flera visade svallning, samt talrika
små, af vågorna troligen sorterade benbitar.
Längre upp utefter kusten äro sedan långt tillbaka en mängd
lokaler bekanta, hvilka utan tvifvel äro stenåldersboplatser, väl värda
att närmare undersökas.
Bland dem märkas följande platser på Hisingen:
10. Lilla Ramberget. De första kända fynden härifrån gjordes
1863 af intendenten A. W. Malm nära »Sellmans villa» Fynden
från Ramberget tillhöra såväl den äldre som den yngre stenåldern.
11. Sannagården, söder om Lundby kyrka, torde ha ägt en
ännu rikare fyndplats, numera möjligen uttömd. De här gjorda
fynden äro från den yngre stenåldern.
Andra liknande fyndställen på Hisingen äro , Lundby
kyrka och Färjenäs. — Anmärkningsvärdt är, att W. Berg redan
1875 tolkar alla dessa förekomster på Hisingen såsom boplatser.
Bland öfriga fyndplatser i Bohuslän märkas särskildt följande:
i 2.Koön vid Marstrand.
13. Pallen å Tjörn vid västra sidan af Almö-sund.
14. Kårehogen i Morlanda socken.
15. Vlndbräcka, torp i Brastads socken.
Till dessa kunde läggas åtminstone 45 stycken andra, från hvilka
utom flintaffall, ofta i otrolig mängd, ett mindre antal redskap
härröra. Dessa fyndplatser omnämnas i arbeten af A. E. Holmberg
— en del af dem kända af honom redan 1846 — samt af Ekhoff,
Montelius, Berg m. fl. i det viktiga arbetet: Bidrag till kännedom
om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia, och benämnas
vanligen »verkstadsfynd» eller »tillverkningsplatser». — De tillhöra
i de flesta fall den yngre stenåldern. Höjden öfver hafvet är
växlande. Krukskärfvor och ben äro ytterst sällan funna, och kol synes
vara sällsynt. Intet egentligt kulturlager är heller i någon af dem
bestämdt påvisadt. Det torde vara lätt att inse, att en närmare
undersökning af alla dessa platser vore af stor betydelse.
1 G. De Geer, anf. arb., sid. 54.
* G. De Geer, Om Skandinaviens geografiska utveckling efter istiden. Stock* *
holm 1890, sid. 139.
Ymer, /904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
