- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 24 (1904) /
215

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krukskärfvorna, som finnas så oerhördt talrikt och ofta äro försedda
med ornater. Afven Fiirst har omkring 1880 här insamlat sådana.
Just på grund af ornamentens form har man ernått en approximativ
tidsbestämning för boplatsen och funnit, att den tillhör den yngre
stenåldern men är äldre än gånggriftsperioden. Den ifrågavarande
strandvallens förhållande till litorinagränsen är ej afgjord.

31. Björkekärr visar liknande förhållanden och är en boplats
från samma tid, inlagrad i samma strandvall.

32. Gisslavik. Härifrån finnas i Fiirsts samling fiintspånor och
flere redskap af flinta, en vid eggen slipad yxa af grönsten samt
lerkärlsskärfvor och benbitar. Wibling iakttog här dels ett
kulturlager strax under ytan i ett sandtag, som låg något högre än de
två förstnämnda lokalerna och innehöll de för dem karakteristiska
föremålen. I kolhaltiga lager på större djup gjordes äfvenledes fynd.

Slutligen omnämnes af Wibling ännu en likartad lokal vid

33. Torhamns kyrka. Det gäller såväl om denna som om
alla de öfriga blekingska boplatserna, att undersökning af dem ännu
återstår att utföra.

I sammanhang med nu uppräknade vid eller i grannskapet af
den svenska fastlandskusten samt på öar i dess närhet belägna
sten-åldersboplatser må några liknande fornlämningar från det gottländska
området beröras. I första rummet är bland dem den märkliga
grottboningen på Stora Karlsö förtjänt af uppmärksamhet.

34. »Stora Förvar», med sitt ända till 3,* meter mäktiga
kulturlager från stenåldern, och på högre nivå kulturlager från såväl
brons- som järnåldern. Grottan, som på det noggrannaste
undersökts af Hjalmar Stolpe och L. Kolmodin, måste under en ofantligt
lång tid ha tjänat till bostad åt stenåldersfolket. Lämningarna efter
detta folk utgöras af enkla eldstäder, en ofantlig mängd djurben —
husdjursben blott i stenålderslagrets öfre del —, människoben,
anträffade under förhållanden, som synas tyda på kannibalism,
ler-kärlsdelar samt redskap af sten, ben och horn.

Grottans bebyggelse har under stenåldern varat största delen
af dess yngre skedes första period. Om strandens läge vid denna
tid lämnar grottan intet bevis, men de bäddar, som före-

kommo i stenålders!agret, ådagalägga, att vattnets salthalt vid nämnda
tid i hafvet omkring ön sannolikt varit större än nu. Flere andra
grottor å Stora äfvensom å Lilla Karlsö synas ha varit bebodda,
om ock i mindre utsträckning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1904/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free