Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vid Ettek-Tarim fann jag, att deras bildning böijar redan vid
denna torra flodbädd eller i den yttersta östern af öknen. Dock äro
dynanhopningarna eller sandåsarna kraftigast utvecklade i öknens
norra hälft. Sanden ligger i Tschertschen-öknen ordnad i vågor
af samma utseende som vågorna i ett haf, öfver hvilket en
konstant, hård vind blåser.
Till en böijan föreföll det mig egendomligt, att dessa sandåsar
i öknens nordligaste del löpa mot SV, men att denna riktning
sedan småningom öfvergår till SSV och S, för att i närheten af
Tschertschen- daija blifva SSO. De bilda alltså bågar. Orsaken
till uppkomsten af denna relief hos sanden tror jag mig dock hafva
funnit. Den största svårigheten var att förstå, huru det är möjligt,
att de oerhördt kraftiga (till 27 m. i sekunden vid jordytan) stormar,
som särskildt på våren blåsa öfver Lop-landet och dess
omgifnin-gar, kunna anordna sandanhopningarna så, att vindriktningen och
dynkammen bilda spetsig vinkel mot hvarandra, då man med
nödvändighet skulle vänta, att vindriktningen borde träffa dynkammen
under räta vinklar. Blott i öknens sydligaste del, där
dynanhop-ningarnas kammar löpa åt SSO, synes denna nödvändiga fysiska
lag vara följd. En särskild orsak måste ligga till grund för den
skenbara anomalien i öknens norra del. Betraktar man här
dyn-individemas läge, så finner man, att kammen, såsom sig bör, ligger
vinkelrätt mot vindriktningen. Den förklaring jag gifvit är den,
att, under förutsättning att vindstyrkan och riktningen öfver hela
öknen äro desamma, sandåsarnas deviation eller bågformiga
orientering beror därpå, att dynanhopningamas sandmängd i norr är
större än i söder och att sålunda dynerna i öknens södra del måste
vandra fortare än i den norra. I norra delen af öknen måste
sålunda vinden träffa dynanhopningamas längdaxlar under spetsiga
vinklar. Fullkomligt regelbundna bågar bilda naturligtvis icke
dessa sandåsar, men såsom regel kan sägas, att vinkeln växer mot
söder; sålunda är den vid bajir n:r 1 = 28°, vid bajir n:r 41 = 87°
eller i det närmaste rät.
Mellan dessa oerhörda sandvågor, hvilkas innehåll hitförts af
de otroligt konstanta ONO-vindama och härstammar från det
sönderfallande och nedruttnade Kuruk-tagh, uppkomma vågdalar, hela
kedjor af depressioner, skilda från hvarandra af jämförelsevis lägre
sandtrösklar. Hvaije sådan depression, af hvilka åtskilliga synas
å PL 12, kallas af infödingarna bajir och utgör ett litet bäcken för
sig med lerbotten och omgifvet af sand, på östra sidan brant, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
