- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 24 (1904) /
283

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skärgårdsregionen —, om det också är obestridligt, att hafvet varit
bestämmande för städernas läge. Denna tätast befolkade kustremsa
sammanfaller emellertid på det närmaste med det af Högbom
urskilda område, som han benämner >de marina lerornas och
älfaflag-ringarnas region», och har efter istiden varit sänkt under hafvet,
som bortsköljt morängruset, eller åtminstone dess finare
beståndsdelar, från höjderna och afsatt det i form af sand- och lerlager på
låglandet. Härigenom ha de bördiga marker uppkommit, som nu
utgöra den egentliga kulturbygden och äga en folkmängdstäthet af
5—10 inbyggare pr kv.-km. Inom denna region ligga de trakter af
Norrland, hvilka människan tidigast tagit i besittning och som nu
ha att uppvisa det bäst utvecklade åkerbruket. Utmed älfvarna
sträcker sig ifrågavarande region längre inåt landet, enär dessa i
sina dalgångar aflagrat bildningar af samma slag som hafvet
närmare kusten. Inom den ofvanför den högsta marina gränsen
belägna » moränlidernas och myrmarkernas region * har hafvet däremot
icke kunnat utöfva sitt gagneliga inflytande, och därför saknas här
i allmänhet sedimentära jordslag. Berggrunden täckes vanligen af
morän, som ofta är mycket svårgenomtränglig såväl för vatten som
för plogen, och af denna orsak har landet på stora sträckor blifvit
försumpadt eller eljest svårodladt. Endast ett fatal åkrar och
gårdar finnes inom denna region och träffas vanligen på höjderna,
helst på sluttningar mot söder, för att komma i åtnjutande af största
möjliga värmemängd. Denna karghet hos jordmånen medför, att
befolkningen här är mycket gles, i det att antalet inbyggare pr kv.-km.
sällan uppgår till 5, men ofta understiger 1. Längre upp mot
fjällen vidtager en region, hvars jordmån närmare öfverensstämmer med
kusttrakternas, d. v. s. utgöres af sand- och leraflagringar. Dessa
hafva afsatts i de isdämda sjöar, som mot slutet af istiden
upp-stodo mellan fjällryggen och den SO härom belägna isdelaren.
Lättodlade och icke sällan ganska kalkhaltiga, som dessa
sedimentbildningar äro, utgöra de en ypperlig odlingsjord, men tyvärr lägger klimatet
härstädes alltför stora hinder i vägen för åkerbrukets utveckling.

I fråga om Norrland såsom åkerbruksland hafva som bekant
mycket olika åsikter framställts. På dessa vågar jag icke närmare
inlåta mig men vill dock framhålla ett par synpunkter. Då, såsom
nyss nämndes, kustregionen är tätast befolkad, far detta icke fattas
såsom vore moränregionen alldeles olämplig för åkerbruk, ty om
den vore mera uppodlad, skulle atkastningen pr hektar kanske icke
vara mycket mindre än inom kustregionen, men emedan den är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1904/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free