Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stenbunden och vattensjuk, är den mindre lockande för odlaren, så
länge kustlandet ännu lämnar utrymme åt den åkerbruksidkande
befolkningen. Med tiden torde ock skillnaden i folkmängdstäthet
mellan de nämnda regionerna komma att minskas. Ett hinder för
bebyggelsen i det inre af norra Sverige är dessutom bristen på
kalkhaltig jordmån, ty, såsom i det följande skall visas, utöfvar
jor-dens kalkhalt stort inflytande på åkerbruket och härigenom på
folk-mängdstätheten.
Särdeles tydligt framstår detta förhållande i Jämtland, där
trakten kring Storsjön utmärker sig framför de flesta andra delar af
Norrland genom sin bördighet och talrika befolkning. Klimatet
kan icke tänkas åstadkomma denna verkan, ty i detta afseende är
trakten icke särdeles lyckligt lottad. Vid en jämförelse mellan t. ex.
Östersund och det mera än 200 km. nordligare, något längre in i
landet men på samma höjd öfver hafsytan belägna Stensele visar
det sig, att Östersund visserligen har högre årsmedeltemperatur, men
att sommarvärmen däremot är något starkare i Stensele.
Neder-bördsmängden torde vara ungefar densamma å båda orterna. Den
stora skillnad i bördighet och däraf följande befolkningstäthet, som
är rådande mellan dessa trakter, kan därför blott förklaras genom
Storsjöområdets bördiga jordmån, och denna åter betingas till stor
del af de siluriska bildningarna därstädes. Dessa anstå i fast klyft
kring nämnda sjö och sträcka sig därifrån mot N, bildande en allt
mera afsmalnande kil, som slutligen i form af ett ofta afbrutet band
följer fjällryggen i hela dess längd. Dessa si lurlager hafva en gång
haft långt större utbredning än nu, men genom erosionen, särskildt
under istiden, ha desamma till stor del blifvit förstörda och
meddelat sin kalkhalt åt de lösa jordlagren. Till deras bördighet
bidrager äfven i hög grad deras fysikaliska beskaffenhet. Under
senare delen af istiden bildades nämligen i dessa trakter en isdämd
sjö med en areal, som kanske uppgick till 3/4 af den nutida
Vänerns, och i denna afsattes mäktiga sand- och lerlager, som nu
utgöra en ypperlig odlingsjord. Särskildt lämplig synes denna vara
för foderväxter, enär betesmarkerna i dessa trakter vida öfverträffa
de flesta dylika inom vårt land. Emedan äfven moränen härstädes
till följd af sin kalkhalt är ganska bördig, är skillnaden i
befolkningstäthet mellan densammas område och det, som täckes af
sedimentära jordlager, mindre än annars troligen varit fallet.
o
Beträffande norra Jämtland, nordvästra Ångermanland och
angränsande delar af Västerbottens län har Ahlenius påvisat, att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
