Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det otvifvelaktigt mycket, som tyder på en slående likhet med okapin.
Sålunda gäller detta om den allmänna formen och ställningen af hals
och hufvud, särskildt i profil, de långa läpparna, de små hornen öfver
ögonen, de långa öronen och den med ändtofs försedda svansen.
Visserligen är okapins öron ej tvärskuma, men det gäller om alla andra
däggdjursöron också, så att härvidlag torde de egyptiska konstnärerna
tillåtit sig en stilisering, hvars närvaro ej får inverka på identifieringen.
Ett så stort djur som okapin måste, om det en gång lefvat i
Nil-dalen, snart nog falla offer för de invandrande människorna och först
trängas undan från de fruktbarare områdena mot ökengränsen.
Under den tid, då det ännu fanns kvar där och vid förföljelse troligen flydde
utåt öknen, blef okapin, menar Wiedemann, i de gamla egypternas
öf-vertro snart den förkroppsligade typen för den i öknen boende guden
Set, och det förblef så äfven sedan hela djurstammen utrotats. Men så
småningom, då ingen genom autopsi längre kände till urtypen för
Setdjuret, förvanskades och stiliserades bilden af konstnärerna allt mer och
mer. Klöfvarna försvunno och ersattes af platta schakalfotter och så
undan för undan, men särskildt på grund af hufvudets karakteristiska
form anser Wiedemann såsom visst, att en okapi varit urbilden till
Setdjuret. Så långt denne författare.
Innan vi själfva uttala vårt omdöme i detta ärende, böra två
frågor utredas, nämligen: i) äro i allmänhet afbildningarna på de gamla
egyptiska minnesmärkena framställda med så stor naturtrohet, att några
slutledningar kunna göras om hvad de en gång menats skola föreställa,
och 2) är det från zoologisk och dj urgeografisk synpunkt sannolikt,
att okapin förekommit i Egypten i forna tider? Den första af dessa
frågor måste obetingadt besvaras med ja, ty om man granskar de
gammalegyptiska djurbilderna, måste man ge dem ganska högt vitsord om
naturtrohet, och det är tydligt, att konstnärerna, som en gång i tiden
framställde dem, haft god uppfattning af det karakteristiska hos hvarje
djurart. Det har sålunda varit mig lätt att på planschverk, som
återgifva gammal egyptiska djurafbildningar, redan vid första ögonkastet
igenkänna vissa djurarter såsom t. ex. Mendes-antilopen (Addax),
Oryx-antilopen, Sömmerings-gazellen o. s. v., för att endast tala om större djur.
Men det är ej blott däggdjur, som framställas så karakteristiskt utan
äfven andra djur. En hel del fiskar äro t. ex. så naturtroget återgifna, att
de kunna med visshet bestämmas till släktet, om också ej alltid till
arten. Af dessa skäl har man anledning att till en viss och ej obetydlig
grad fasthålla det karakteristiska i Set-djurets typ och betrakta det som
en kopia af ett verkligen en gång befintligt djur.
Vända vi oss nu åter till den andrå frågan, huruvida det är
sannolikt, att okapin fordom funnits i Egypten eller ej, så må först
pa-läontologiens vittnesbörd framdragas.
Af giraffernas familj, dit okapin hör, känner man sju släkten, som
voro representerade under tertiärtiden med åtminstone dubbelt så många
arter. Hälften af dessa ha blott anträffats fossila i Indien, Persien o. s. v.
Men ej mindre än 5 af släktena, däribland de, som stå okapin närmast,
nämligen Palæotragus och Helladotherium, ha funnits i fossilförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
