- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 24 (1904) /
386

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dessa arbeten disponerade jag samma instrument, jag användt på
Syd-Georgien, nämligen diopterlinjal, teodolit, en Unges telemetersamt
fotogram metrisk utrustning, hvartill en ny uppsättning plåtar
anskaffats. Dessutom hade jag tvenne azimutkompasser, hvilkas
deviation jag approximativt bestämt, innan vi lämnade Eldslandet.

Om vi skulle lyckas lösa den uppgift, som nu förelåg, var svårt
att förutse. För min del fruktade jag, att själfva kartläggningen
skulle stöta på stora, ja kanske oöfvervinneliga svårigheter i mer
än ett afseende. Först och främst tänkte jag härvid på
isförhållan-dena, som, äfven om de ej blefve alltför svåra, skulle kunna
omöjliggöra hela arbetet. De antarktiska kusterna inom detta område
äro ju på ganska fa ställen tillgängliga för människor, och utefter
hela den sträcka, vi förra sommaren fardades fram, hade jag ej sett
något ställe, som lämpade sig för uppmätande af en bas.
Visserligen kunde man på en och annan punkt, om ock med stort besvär,
taga sig upp på själfva landisen, där vidder funnos nog stora för
en basmätning af den omfattning, som här erfordrades. Anlitandet
af en sådan utväg skulle emellertid vålla afsevärd tidsförlust, och
för hela karteringen disponerade jag högst 14 dagar.

För att på denna korta tid vinna nöjaktigt resultat beslöt jag
använda fartyget till åstadkommandet af baslinjer. Visserligen är
en skeppslogg aldrig fullt tillförlitlig, och tidvattenströmmarna
bidraga att öka felens storlek, men metoden visade sig dock
användbar, och någon annan stod mig ej till buds.

Inalles gjorde jag för ifrågavarande ändamål 19 landningar på
olika ställen, och tre af dessa blefvo åtminstone till latituden så
noggrant som möjligt bestämda. Ledsamt nog var vår
kronometerut-rustning sådan, att jag ej kunde tänka mig att göra några
exaktare astronomiska bestämningar. Vid vinterstationens landsättande
hade nämligen på Antarctic kvarlämnats endast en kronometer1,
och de två, vi slutligen lyckades få låna i Port Stanley, voro af
mycket tvifvelaktigt värde. De hade under det sista året ej varit
i användning och visade sådana oregelbundenheter i gången, att de
endast till namnet kunde anses vara hvad de borde.

De togos dock med på färden, och under vår vistelse i
Eldslandet utförde jag med vissa mellanrum longitudbestämningar af en
redan förut astronomiskt fastslagen punkt, »Punta Observatorio».

1 Som bekant fordras för fullt säker navigering tre kronometrar. Vi arbetade
emellertid under för kronometrama så ogynnsamma förhållanden, att fyra otvifvelaktigt
bort finnas om boid, om fullt säkra resultat skulle vunnits.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:49:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1904/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free