Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjalmar Stolpe †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Såväl vid Svenska sällskapets för antropologi och geografi
sammanträden som vid de många kongresser för arkeologi och etnografi,
i hvilka han deltog, framlade han ock resultaten af sina forskningar,
icke minst öfver ornamenternas biologi. Han deltog bl. a. i den
antropologiska kongressen i Stockholm 1874, i orientalistkongresserna
i Leyden 1883 och i Stockholm 1890, i det tyska antropologiska
sällskapets möte i Göttingen och Hannover 1893, i
amerikaniskongresserna i Köpenhamn 1883, i Stockholm 1894, New York 1902
och Stuttgart 1904, i religionskongressen i Basel 1904, i British
Associations möte i Liverpool 1896.
Af sina kolleger i utlandet, i dess fackkretsar, var han allmänt
uppburen och uppskattad såsom en af sin tids mest framstående
och erfarna etnografer. Han kallades ock dels till
hedersledamot, dels till korresponderande ledamot af alla de förnämsta
sällskapen för antropologi och etnologi. I Sverige blef han år 1899
arbetande ledamot af Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
samt var dessutom medlem af flera andra vetenskapliga sällskap
och föreningar. Under en lång följd af år och ända till sin död
var han ledamot af styrelsen för Svenska sällskapet för antropologi
och geografi samt dess ordförande år 1895.
I sitt hemland var han allt sedan unga år i en vidsträckt
vänkrets en högt värderad och omtyckt kamrat. Hans angenäma
umgängesgåfvor, omfattande bildning och spirituella väsen gjorde sig
ock öfverallt gällande. Den högväxta gestalten med de vackra
anletsdragen af äkta nordisk typ ådrog sig uppmärksamhet äfven i
vidare kretsar. Han var därjämte begåfvad med en väldig sångröst
och var särskildt en omtyckt Bellmanssångare. Ännu på äldre
dadar hade han i högst ovanlig grad bibehållit sitt ungdomsfriska,
humoristiska kynne och trifdes alltjämt väl i vänners lag. Ingen,
som ej visste det, kunde då ana, att han redan var hunnen så högt
i årsskalan, än mindre att hans timglas så snart skulle rinna ut.
Han tycktes ännu äga i behåll ungdomens vigör och lynnets
oförbrännlighet i förening med en fint tillspetsad satir, en glädtigt
skämtsam humor.
Musikalisk, som han var, hade han äfven, som så ofta är fallet,
ett finkänsligt sinnelag och en konstnärligt poetisk uppfattning.
Alldeles särskildt framträdde detta drag, då hans rättskänsla berördes
af oförrätter från de s. k. civiliserade folkens sida mot de af dem
underkufvade och alltför ofta misshandlade s. k. naturfolken. Det
var sålunda rent af rörande att höra honom tala om den frihetskamp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
