Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjalmar Stolpe †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som för några år sedan fördes af invånarna på Filippinerna mot
inkräktarnas, de nordamerikanska Förenta Staternas, här och flotta.
Hans skildring af den ädle frihetshjälten Jos+e Rizáls öde i denna
kamp, där denne satte lifvet till i striden för sitt fosterland, är
gripande och vittnar om en djup och ädel medkänsla. Stolpes
svenska öfversättning af denne frihetshjältes dödssång verkar nästan
som en hymn. Den är ock i sin svenska dräkt innerligt känd
och uppenbarligen återgifven med mästerskap. Hjalmar Stolpe
var såsom författare en god stilist - därom vittna flera af hans
skrifter, icke minst hans förträffliga minnesteckningar öfver den så
tidigt bortgångne danske etnografen Kristian Bahnsson och öfver
Anders Retzius. Denna sistnämnda teckning, som vid
100-årsfesten till den svenske antropologens minne i Svenska sällskapet
för antropologi och geografi i oktober 1896 af Stolpe föredrogs,
ger ett vittnesbörd om, med huru djup, huru fint förstående
uppfattning han kunde tänka sig in i en länge sedan bortgången
forskares lif och verksamhet, och tillika om författarens formella talang
såsom minnestecknare.
Hjalmar Stolpe studerade mycket och tog då ofta nätternas
tid i anspråk för sitt arbete. Han sparade icke på sin hälsa; han
arbetade ej sällan oafbrutet, under många timmar utan uppehåll,
såväl i museet som i hemmet. Han trifdes ock så väl i dem båda.
Mest kände han sig lycklig i hemmet, omhuldad af de sina,
af en maka, som osjälfviskt lefde för hans välgång ända till det
sista, under hans månader långa sjukdom offrande dagarnas osparda
möda och nätternas ro, samt af en dotter, som sedan flera år
tillbaka bistod honom i hans vetenskapliga verksamhet och var hans
ögonsten i hemmets stilla värld.
Nu, då hans lifsverk är ändadt, må här bringas honom ett tack
för hvad han medhunnit att utföra, till gagn såväl för den svenska
fornforskningen som för den allmänna etnografien.
Han var icke blott Sveriges förste verklige etnograf, utan
äfven en af denna vetenskaps främste målsmän i vår tidsålder. Det
etnografiska museet skall ock, hvar det än må finna sin slutliga plats,
för alla tider blifva ett beståndande minnesmärke öfver en af hans
förnämsta lifsgärningar.
Gustaf Retzius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
