Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Siljansbäckenets geografi. Af Karl Ahlenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
KARL AHLENIUS.
och växtdelar m. m., som hoppressats af vågorna. Den fina
sjösanden ligger här naken, utan spår af vegetation. Därefter följer
en väl utbildad strandvall, ungefär 2 -3 m. bred och 1-2 m. hög,
uppbyggd af gamla dyner och delvis bevuxen med Salix lapponum.
Bakom denna vall ligga större sänkor, uppfyllda af träsk och
vattensamlingar eller sparsamt bevuxna med lappvide, starrvegetation
och marig tallskog. Först där innanför vidtager kulturzonen,
representerad af fruktbara marskängar och åkerfält.
Hela denna s. k. Orsahed omkring Oreälfvens utlopp är sålunda
i stort sedt täckt af sand, som delvis hvilar på yngre glaciallera;
Fig. 3. Oreälfvens mynning i Orsasjön. - P. Winbergh fot.
sandstränder äro äfven karakteristiska för öfriga delar af sjön,
särskildt för dess västra kustlinje. Söder om Våmån utbreda sig djupa
sandmassor och ett af lösa jordslag uppbyggdt lågland utmed sjön,
hvilket här öfverallt täcker den underliggande kalkgrunden, som
sannolikt äfven bildar sjöns botten. Vid sjöns sydända framträder
ånyo ett typiskt deltalandskap med sandbankar, träskmarker,
afskurna flodlaguner och »korfsjöar». Det är bildadt i sen- och
postglacial tid af den här utmynnande Österdalälfven.
Det är knappast troligt, att nedre delen af Österdalälfven, från
Älfdalen till Mora, ursprungligen tillhört detta flodsystem. Snarare
torde denna älfsträcka representera nedre loppet af Rotälfven, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
