- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 25 (1905) /
23

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Siljansbäckenets geografi. Af Karl Ahlenius.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIDRAG TILL SILJANSBÄCKENETS GEOGRAFI. 23

infaller i den nuvarande hufvudälfven vid Rot norr om Älfdalen och
hvars sydliga riktning sedermera fortsattes af Österdalälfven.
Förmodligen har den senare älfven genom regressiv erosion af ett
västligt tillflöde till Rotälfven (sträckan mellan Asen och Rot) eller
genom glaciala aflagringar i sydväst länkats in i sin nuvarande
dalfåra. Enligt detta antagande torde den ursprungliga postsiluriska

n

Österdalälfven från trakten väster om Åsens kyrka ha fortsatt söderut
öfver Vanan och Venjans dalgång. Huru som helst har genom
den ökade vattenmängden (i Rotälfvens gamla flodbädd) och genom
den rikare sedimentationen under senglacial tid bildats mäktiga
älf-sandaflagringar i en här öfver Siljan och Orsasjön framgående bukt
af det glaciala hafvet. Vid landets höjning skar älfven sig ned i
dessa aflagringar och fortsatte uppbyggandet af det betydande
deltaland, som nu utbreder sig vid dess mynning i sundet mellan
Orsasjön och Siljan. Assträckningar förekomma visserligen, om än här

.. o

och hvar afbrutna, frän Mora förbi Älfdalen upp till Asen, men
åtminstone från byn Langlet och sedan utmed älfven till mynningen
äro deltabildningar i egentlig mening samt älfsandaflagringar
förhärskande.

Österdalälfvens hufvudfåra synes äfven under historisk tid ha
undergått betydliga förändringar, särskildt i mynningsområdet vid
Mora. Granskar man en nutida karta (fig. 4), finner man Östnors by
belägen vid själfva älfven, flera kilometer ofvanför mynningen. Namnet
(nor = utlopp) tyder på, att ett äldre utlopp eller en äldre förgrening
af älfven här utgått, sannolikt i nordostlig riktning mot Orsasjön,
och tvenne »korfsjöar» eller igengrundade, långsmala träsk väster
och nordväst om Östnors by äro förmodligen rester af denna i
historisk tid äldst påvisbara älfgren. Att älfven också långt fram
i nyare tiden ändrat sin strömfåra, visar den våldsamma katastrofen
natten till den 8 maj 1659. Förut hade nämligen älfven ett annat
utlopp än det nuvarande, som daterar sig från nämnda tid. Älfvens
hufvudfåra böjde då af midt för Östnorsbacken eller den nuvarande
egendomen Kristineberg ungefär rakt mot norr, där den numera
nära nog igengrundade Kråkbergsån framgår, och utföll i Orsasjön
mellan Kråkbergs by och de nedanför liggande s. k. Sandängarna.
Dessa bildade förut en mot nordost framskjuten halfö. Sundet
mellan Orsasjön och Siljan uppgifves fore katastrofen ha varit en
tämligen strid och djup älffåra1, som sedan genom älfvens aflänkning

1 Arosenius, Beskrifning öfver provinsen Dalarne, II, 3, sid. 16. Falun 1866.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1905/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free