- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 25 (1905) /
30

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Siljansbäckenets geografi. Af Karl Ahlenius.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 KARL AHLENIUS.

dalen Oresjön-Skattungen, möjligtvis »prototypen» till Oreälf i dess
normala sydliga riktning.

Själfva hufvudrännan på Siljans botten fortsätter däremot mellan
Vattholmsskären och Vafverön med 108, 91 och 89 meters djup
in uti Österviken, som ofvan antydts, och når ungefär till
mynningen af Byrviken. I Leksandsviken grundar denna ränna så
småningom upp, men ännu midt för Leksands kyrka och i viken söder
därom finnes enligt uppgift 25 meters djup, mot endast 8 meter i
älfven rätt söder om samma kyrka, hvilket dock är en ganska hög
siffra för en älf.

Särskildt påfallande i afseende på Siljans djupränna är, att dess
väggar och sluttningar äro så ytterligt branta och att Siljans botten
i öfrigt visar ett från stränderna och ut mot sjöns centra mycket
långsamt, normalt tillväxande djup, icke någonstädes öfverstigande
55-56 meter; jfr tafl. 2. R. Lundberg säger själf härom, att vid den
lödning, som af honom och Wahlberg gjordes år 1887 från Sollerön i
riktning mot Grarsås på fastlandet, väckte den plötsliga öfvergången
från 20-30 meters djup till 100 meter och därutöfver deras förvåning.
»Lödningarna gjordes nämligen tämligen täta, och det förekom
liksom hade man lodat utmed en tvärbrant bergvägg.» Sedan
lödningen kommit öfver denna »ej synnerligen breda djupränna», aftog
djupet åter hastigt, ehuru ej så tvärt, mot fastlandet. Väster om
nämnda djupränna höjer sig bottnen mycket långsamt upp mot
»invikarna» - som de benämnas af Siljeström - och upp mot sydvästra
stranden. I denna västliga del af sjön är djupet längst ut mellan 30
och 40 meter, på ett ställe närmare djuprännan till och med 55 meter.
Invikarna Vikaviken, Limåviken, Olsnäsviken o. s. v. äro helt grunda,
ingenstädes uppnående ett djup af 15 meter.

Hittills har icke något försök gjorts att vetenskapligt tolka
uppkomsten af denna egendomliga, betydande djupränna på Siljans
botten. Då hela Siljansbäckenet jämte den ringformiga dalgången
rundt centralmassivet utgör ett förkastningsområde, bildadt genom
insänkningar i jordskorpan, kunde man vid ett första påseende vara
benägen förklara nämnda djupränna som en sprickdal snarast af det
slag man numera brukar benämna disjunktiva dalar, d. v. s. bildad
genom en i sammanhang med spricklinjen inträdd horisontell
förskjutning, ett genom tektoniska krafter åstadkommet särskiljande af
lagren på ömse sidor om spricklinjen. Häremot talar dock alldeles
afgjordt djuprännans slingrande form, dess halfcirkelliknande
utbukt-ning väster och söder om Vattholmsskären samt dess sedermera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1905/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free