Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Siljansbäckenets geografi. Af Karl Ahlenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 KARL AHLENIUS.
Det är denna djupränna, i hvilken den nuvarande
Österdal-älfvens ström framgår med ej obetydlig strömstyrka, att döma af
förestående tabell, som uppgjorts af Wahlberg med begagnande
af en Arvidsons strömmätare.
Observationerna äro, som man finner, mycket fåtaliga; af
intresse är dock uppgiften, att strömhastigheten pr minut i djuprännan
mellan Sollerön och Nusnäs på 4 meters djup är nära 2 meter större
än vid ytan. Om sålunda älfdraget numera följer djuprännan i
Siljan, kan man. naturligtvis däraf ej få den minsta ledning vid
afgörandet af frågan, hvilken flod ursprungligen utskurit Siljans
botten-kanjon. För min del är jag benägen hålla fore, att det icke kan ha
varit den nuvarande Österdalälfven, som mynnar ut vid Mora.
Beskaffenheten af Orsasjöns bottenrelief, som äfvenledes visar spår af
en djupränna med brant lutning på sidosluttningarna och ända till
97 meters djup, tyder, som jag förut antydt, snarare därpå, att Siljans
bottenkanjon ursprungligen sammanhängt med denna ränna i
Orsasjön och alltså fortsatt i nordlig riktning. Detta sammanhang har
sannolikt afbrutits genom den nuvarande Österdalälfvens betydande
deltabildning vid Mora, hvarigenom denna del af kanjonen blifvit
utfylld. Under sådana förhållanden bör man vända sig norrut från
Orsasjön för att: spåra upphofvet till Siljans djupränna, och
sannolikheten talar för, att denna är utskulpterad af någon af de stora floder,
hvilka efter den skandinaviska bergskedjans veckning från halföns
centrala delar sökte sig väg i sydlig riktning öfver den dåvarande,
öster om fjällen belägna stora silurhögslätten. Jag har förut
framhållit, att den öfre, västligaste delen af Ljusnan möjligen utgör en
rest af denna urgamla flodfåra, som väl i sydlig riktning gått fram
öfver Lillherrdal och nuvarande Emmån ned mot Dalarnes centrum.
Antagligen härstammar Siljans kanjonartade bottenränna från en
dylik postsilurisk flod.
Det säger sig emellertid själft, att denna kanjon icke bevarats
i sitt ursprungliga djup och utseende; den företer nu säkerligen
endast en restform. Utom Österdalälfvens i sen- och postglacial
tid uppbyggda delta vid Mora, som synes ha utfyllt en del af den
gamla kanjonen och skilt Orsabäckenet från Siljan, ha äfven andra
bildningar och aflagringar från istiden påverkat Siljans topografiska
beskaffenhet och därmed äfven dess bottenränna, som härigenom
utan tvifvel blifvit åtskilligt uppgrundad. Att den ej blifvit helt och
hållet utfylld, torde väl åtminstone delvis ha berott på det möjligen
relativt tidigt - måhända redan vid isens första tillbakaryckande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
