Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Siljansbäckenets geografi. Af Karl Ahlenius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven älfsedimenten öfver hafsytan, men genomskuros då af Siljans
utlopp i allt mer fördjupade erosionsfåror. Det gamla präglaciala
utloppet öfver Styrsjön synes numera ha varit afspärradt, hvarför
älfven sökte sig väg på östra sidan af Österviken.
Här torde emellertid åtskilliga förändringar i älfloppet ha
försiggått ännu långt in i historisk tid. Älfven synes utom det nuvarande
utloppet haft ett annat något sydligare, nämligen söder om Åkerö,
som numera ligger på fastlandet i södra ändan af Leksandsbukten.
Härifrän sträcka sig djupa dalbildningar och utskärningar i
älfsandaflagringarna österut; de framträda särskildt vid Mjelgen pä vägen åt
Ål; jfr fig. 7. Sedan fortsätter dalgången med åtskilliga vattensamlingar
och gölar på bottnen mot en nästan 600 m. lång, snedt från Dalälfvens
fåra ingående vik nära byn Vestannor. Detta namn (»nor», d. v. s.
utlopp) visar tydligt, att en gren af Dalälfven här utmynnat, och
möjligt är äfven, att Vestannors namn är äldre än Norets vid det
nuvarande utloppet. Arosenius berättar,[1] att på 1820-talet var gängse
en tradition, att man fordom vid älfvens nuvarande utlopp brukade
på spång gå öfver en mindre bäck till den midt emot varande Åkerön.
Den längre österut belägna Insjön synes sålunda ursprungligen icke
ha tillhört Dalälfvens hufvudfåra utan först genom ändringar i
flodloppet så småningom blifvit införlifvad med densamma.
Vid sitt utlopp ur Österviken vid Leksands kyrka har älfven
genomskurit betydande strandbrinkar af älfsandaflagringar samt
nederst morän- och rullstensgrus. Särskildt på vänstra sidan resa sig
tvärbranta nipstränder, som upptill bilda en plan terrass, på hvilken
Leksands kyrka och kyrkoby äro belägna. Den branta sluttningen
ned mot älfven är af sidoerosionen sönderskuren i djupa raviner,
sådana sidodalar i niporna, som i Ångermanland bruka kallas »krång».
Äfven på högra sidan af älfven uppträda strandbrinkar och
älfsandterrasser, dock ej så branta som på vänstra sidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
