Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om utvecklingen af kännedomen om Kaspiska hafvet. Af Albert Falk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM UTVECKLINGEN AF KÄNNEDOMEN OM KASPISKA HAFVET. 49
en fruktansvärd gränsvakt mot västerländsk eröfringslystnad, men
äfven mot västerländsk kultur. Förhållandet blef ej heller
annorlunda, sedan parterväldet i början af 3:6 århundradet e. Kr. störtats
af det Nypersiska riket. Tvärtom fullföljde detta väldes härskare
än mera målmedvetet och energiskt än parterkonungarna den
politiken att gent emot den grekisk-romerska bildningen upprätthålla och
utbreda gammalpersisk religion och kultur.
På detta sätt stängdes för många århundraden det bortre Asien
för västerländskt forskningsbegär. Och man torde därför i första
rummet i de politiska förhållandena böra söka orsaken till, att under
en mycket lång tid särdeles små eller nästan inga framsteg gjordes
beträffande kunskapen om det Kaspiska hafvet. Man hade i
hufvudsak endast de gamla författarnas uppgifter att stödja sig på och
kombinerade sedan dessa mer eller mindre lyckligt.
Trots Eratosthenes var ännu ej tron på Kaspiska hafvets
isolering fullkomligt utrotad. Så har t. ex. den store historieskrifvaren
POLYBIOS, f. 204, d. omkr. 122 f. Kr., tydligt nog uttalat som sin
mening, att detta haf rundt om vore omgifvet af fasta landet.l Samma
uppfattning delades af en senare historieskrifvare, DIODORUS SICULUS,
ungefär samtidig med Cæsar. 2
Det synes sannolikare, att dessa snarare genom en lycklig slump
än genom allvarlig geografisk forskning kommit till detta resultat.
De egentliga geograferna fasthålla fortfarande vid tron på Kaspiska
hafvets sammanhang med världshafvet.
Detta gäller sålunda om STRABO, f. omkr. 60 f. Kr., d. omkr.
25 e. Kr., hvilkens stora geografiska arbete i 17 böcker så godt som
fullständigt bevarats till vår tid och erbjuder den allra bästa
ledning för studiet af den antika geografiska vetenskapen, särskildt
inom den beskrifvande geografien, eftersom författaren ganska
noggrant angifver sina källor och vare sig med beröm eller tadel
kritiserar dem från sin egen ståndpunkt.
1 Det heter nämligen i bok X, kap. 48, i : »De nomadiska apasiakerna bo
mellan Oxus och Tanais, af hvilka den ena utfaller i det Hyrkaniska hafvet, men
Ta-nais utgjuter sig i Mäotiska sjön.» Forb:ger I, sid. 234.
2 Diodorus Siculus, bok XVIII, kap. V, talar om de persiska satrapierna och säger
därvid, att satrapien Partia omgifver det inom sig slutna (»suis contentum fhiibus»)
Hyrkaniska hafvet. Jfr. Peschel, sid. 7. Humboldt, Central-Asien I, sid. 460«
Ymer, 1905.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
