- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 25 (1905) /
85

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om åldersanatomi. Af Carl M. Fürst.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM ÅLDERSANATOMI. 85

Den könsmogna ålderns varaktighet växlar visserligen mellan 8 och
47 år men kan för den germanska rasen i allmänhet räknas till
ungefär 30 år och klimakteriets inträde förläggas till 40-5o-års
perioden, d. v. s. ungefär till 45:te året. I Arabien lar det
däremot vara sällsynt att finna en barnaföderska öfver 20 år gammal.

Ehuru hjärta, lefver, njurar, mjälte, hjärna m. fl. organ alltjämt
under våra första 15 till 20 år växa, blir dock deras viktökning i
förhållande till hela kroppen samtidigt mindre och mindre, beroende
på den hastiga och ofantliga tillväxten hos musklerna, skelettet och
annan stodjeväf. Muskulaturen utvecklas oaibrutet till 2o-åren eller
ännu längre och uppnår då nära hälften af kroppsvikten. Härigenom
erhåller mannen under 25-45 à 5o-åren den kraftiga prägel, som
utmärker denna åldersperiod. Alla musklerna äro till form och
anordning embryonalt anlagda, och deras förändring under lifvet består
.hufvudsakligen endast i en substanstillökning. Den regressiva
utvecklingen inträffar i allmänhet vid 50-60, men blir afsevärdare
vid 70-80 års ålder.

Till skelettet böra räknas ej blott benen utan äfven brosk,
ligament och i viss mån äfven senor. Brosket är i vidaste omfång att
uppfatta som en öfvergångsbildning och ersattes småningom till
största delen af ben. Det står dock kvar på några ställen såsom
en erinran, att metamorfosen ej varit fullständig, och i dessa rester
hafva vi både fylogenetiska och ontogenetiska minnen från
förgångna stadier, då ej något ben existerat. Sådana rester af
brosk-skelettet äro refbensbrosken och benändarnas ledytor. Ledtråden
vid studiet af skelettets åldersanatomi är därför att söka i det
relativa förhållandet mellan ben och brosk, i utforskandet huru
vidt brosket blifvit ersatt af ben. Ordningsföljden, i hvilken de
långa benens midt- och ändstycken helt sammanväxa, d. v. s.
brosk-väfnaden mellan dem alldeles försvinner, gifver oss anvisning om
tidpunkten, då dessa bens egentliga tillväxt i en viss riktning
upphör. Ehuru jag här ej kan gå in på detaljer, vill jag dock nämna,
att skelettets åldersförändringar hafva bättre studerats än många
andra organs eller organiserade väfnaders. Forbeningens
framskridande, särskildt förbenade skelettdelars sammanslutning,
fontanellernas storlek och hopslutning, bensömmarnas uppkomst och partiella
utjämning, de särskilda benens formförändringar m. m. tillhöra alla
ett af åldersanatomiens viktigaste och bäst kända kapitel. Räknas
tänderna såsom ett annex till skelettet, blir det oss möjligt att
ensamt med ledning af detsammas förändringar göra ganska säkra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:50:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1905/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free