Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om åldersanatomi. Af Carl M. Fürst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom studiet af de anatomiska förändringarna finna vi, hurusom
åldersperioderna så att säga flyta öfver i hvarandra. Lifskurvan är en
sammanhängande linje. Mellan olika åldrar och åldersperioder
finnas alltså ej några skarpa gränser. Visserligen kunna de
anatomiska förändringarna kännetecknas såsom föreliggande tillstånd, men
de äro egentligen endast uttagna momentana länkar i en och samma
utvecklingskedja. Mellan åldersperioderna finnas alltså
öfvergångsperioder.
Då jag nu framlägger min på föregående meddelanden
grundade personliga uppfattning af åldersperioderna och deras gränser,
må början göras med dibarnsperioden, som omfattar tiden från
födelsen till 1 års ålder och utgör en öfvergängsperiod mellan den
embryonala tiden och barnåldern. Under det första lefnadsåret
kan barnet ej umbära modern för sitt näringsbehof. Äfven
hjärnans och tändernas ringa utveckling känneteckna denna period såsom
en öfvergångsperiod frän ofri till fri tillvaro. Sedan följer barnåldern
från i år till 15 à 16 år, då puberteten börjar inträda. Vid
sistnämnda tidpunkt vidtager en progressiv öfvergångsperiod,
ungdomsåldern, som sträcker sig till 20 à 25 år. Nu blifva
generationsorganen anatomiskt färdigbildade, den allmänna utvecklingen pågår
hastigare, kroppslängden når sitt maximum, benens delar
sammanslutas, inälfvor och muskler växa. Omkring det 25:te lefnadsåret
börjar människans kraftålder, hennes mogna ålder, åtminstone för
oss germaner, och räcker till 45 à 50 år. Muskulaturen når nu sitt
maximum, vissa kroppsdelar tillväxa ännu, under det enstaka andra
gå tillbaka, men de anatomiska förändringarna äro obetydligare. Vid
45 år börjar deri senila atrofien att visa sig hos flera viktiga organ,
så t. ex. inträder klimakteriet, ögonlinsen sklerotiseras o. s. v.
Omkring 50 års ålder vidtager en bestämdare regressiv
öfvergångstid mot ålderdomen och tyckes sträcka sig till 65 eller
undantagsvis till 70 år. Då är ålderdomen kommen, och den senila atrofien
utbreder sig öfver kroppens alla delar. Denna periods slutgräns
vågar jag ej till siffran bestämma, men resultatet af de nutida
hygieniska sträfvandena tyckes redan peka därhän, att den naturliga
lifslängden ej bör skattas under utan snarare öfver 85 år.
Det skulle kunna tyckas, som om det tillhörde uteslutande
fysiologien att närmare utreda utvecklingens orsaker, men dessa
sammanfalla med de anatomiska förändringarna. Hvad de yttre
lifsbetingelserna beträffar, har fysiologien att bära den tyngsta
arbetsbördan, men dessa betingelser äro ej tillräckliga att förklara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
