Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sällskapets förhandlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva för ifrågavarande fenomen och önskade upplysningar, huruvida föredr.
häröfver gjort några iakttagelser. D:r SVEN HEDIN omnämnde i korthet
de iakttagelser han gjort öfver flytjorden i Centralasiens
högfjällsområden, där den i stor omfattning observerats. Docenten AXEL
HAMBERG I var af den meningen, att föredr. något öfverdrifvit flytj ordens
betydelse såsom erosionsfaktor. För uppkomsten af skridjordsfen omen i
de lösa jordlagren erfordras en fullständig genomblötning af desamma.
Är denna ej fullständig, så blifva jordlagren genom fuktningen till och
med mera stabila , än om de vore torra. Torra sand- och jordlager
kunna knappt antaga större lutningsvinkel än 35°, men om de äro
fuktiga, kunna de bilda tvärbranta afsatser af flera meters höjd. Orsaken
härtill äro de kapillaritetskrafter, som uppstå på gränsytan mellan
luftblåsor och vattendroppar och som föranleda en stark adhesion af de
olika mineralpartiklarna till hvarandra. Vid en fullständig
genomblötning förtränges emellertid luften, dessa kapillära krafter upphöra att
verka, och massorna antaga en degartad, mer eller mindre plastisk
konsistens. Såvida ej de ifrågavarande jordlagren hvila på nästan
vattentätt underlag såsom lera eller berg, så förhindras emellertid alltid en
fullständig genomblötning, emedan det insipprande vattnet nedsjunker i
jorden ända tills grundvattensnivån nås, hvilken, såsom
brunnsgrämin-gar visa, oftast ligger på ganska stort djup under jordytan.
I de arktiska trakterna är däremot, såsom bekant, marken frusen,
och det ofta till rätt betydande djup, såsom nyligen i denna tidskrift
visats. 2 Under sommaren upptinar ett tunt skikt, under hvilket den frusna
marken vidtager, som naturligen är ogenomsläppig för vatten. Det
tinade skiktet kommer därför alltid att vara i det närmaste fullkomligt
genomblött, om t. ex. fuktig väderlek är rådande eller smältvattnet från
ofvanför liggande snöfläckar öfversilar detsamma. I polartrakterna är
därför skridjorden en mycket vanlig och normal erosionsföreteelse, men i
andra delar af världen torde den endast undantagsvis förekomma.
De Geer har förut fäst uppmärksamheten på att det frusna
underlagets öfre yta skulle vara ett glidplan för den arktiska skridjorden. 3
Detta öfverensstämmer äfven med den här framställda uppfattningen.
Dock får man ej tänka sig detta plan såsom ett rutschplan i egentlig
mening, hvilket genom sin jämnhet skulle underlätta glidningen, ty i
detsamma torde väl en massa stenar sitta fastfrusna. Ej heller torde detta
plan främja slamströmmens rörelse genom att minska dess djup, ty ju
djupare strömmen är, desto större hastighet i ytan bör under för öfrigt
lika omständigheter kunna uppnås. Ehuru den frusna marken sålunda
bildar en undre gräns för skridjorden, torde den likväl endast därigenom
underlätta dennas rörelse, att den hindrar vattnets nedsipprande i de
underliggande lagren.
1 Genom ett missförstånd kom under mötet ordet ej att öfverlämnas till hr
Hamberg, som ärnade lämna det bidrag till diskussionen, som här återgifves.
2 Ymer 1904, sid. 87.
3 Geol. Fören, förh. 1904, sid. 465.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
